har visserligen liksom så många andra minnesrika praktbyggnader gått all världens väg, och därom är ej här lämpligt att anställa några betraktelser; men visst är, att det skänkte det forna Norrmalmstnrg en vida mer harmonisk och tilltalande gestaltning, än det nutida Gustaf Adolfs torg äger. Och lika visst är det, att Oscar Levertin träffande tolkat[1] platsens typiskt gustavianska karaktär, då han i anslutning till Johan Fredrik Martins härliga bild skrifver: »Detta är Gustaf III:s Stockholm, Bellmans Stockholm, hur förgånget och hur förtjusande! En stämning af glädtig och gratiös komisk opera hvilar öfver detta torg, som verkar elegant såsom en tilja, och på hvilket röra sig en mängd af färggladt klädda aktörer och aktriser. Det är som de silfverklara flödande 1700-tals-melodierna från operahuset vid torgets sida strömmade ut i luften och än klingade där sprödt och glasklart. Lätt, ljus flyter sommarsolen öfver torget, så harmoniskt med operan och palatset midt emot hvarandra och slottets mäktiga fasad till fond. Det är på eftermiddagen, de fladdrande skuggorna bli längre. På torget är det lifligt ännu, men ingen trängsel, rörligt men ingen brådska. Ett kungligt åkdon, draget af sex piafferande bästar, med husarer ridande före och efter, spränger förbi högvaktens skyldrande soldater och berättar om den gamla regimens ståt och konungslighet. En grön kaross med lakej bak och kusk i rödbrun kappa på bocken för en änkenåd på visiten. Men den borgerliga giggen synes här också på sina höga hjul, och nära Strömmen
- ↑ Vårt gamla Stockholm. Inledning: Stockholm i den svenska konsten intill slutet af 1700-talet. Sthlm 1911.
