visst en af de märkligaste af de märkliga individer, som på den tiden bildade den diplomatiska kåren i Stockholm. Schröderheim, som med tillfredsställelse omtalar hans anställning vid svenska hofvet liksom Stedingks i Petersburg, säger, att »hans ålder, roll i Polen, de värf han utfört, hans personliga förbindelse med Potemkin, hans soummission för kungens person, hans assiduité i uppvaktningar och attentioner för honom, så mycket mer eclatanta, som de svuro emot hans höghet i allt öfrigt och emot alla andra skapade varelser, gjorde honom allt för tjänlig på sitt ställe», och hertiginnan Charlotte betecknar honom som »en begåfvad men högdragen och slipad man, som förut varit använd i Polen, där han spelat rollen som ett slags vicekonung. Han hitkom ungefär åtta dagar före kungens afresa (till Aachen i maj 1791) och blef behandlad med stor utmärkelse.» — Stackelberg var till sitt yttre tjock och undersätsig och måtte att döma af Sergels dock säkerligen mycket chargerade teckningar, där har än förekommer spelande biljard, än i dryckeslag, än i diplomatlogen å k. teatern o. s. v., ha gjort ett öfvervägande löjligt intryck. Moreno, som också förekommer på den vidfogade bilden, var den förut nämnde chevaliern och hette fullständigt Pantaleon Moreno y Daviz. Född 1758, blef han mot slutet af 1780-talet attacherad vid spanska beskickningen i Stockholm, där han befordrad till minister stannade ända till sin död 1824. Han bodde åtminstone under de senare åren i det gamla Bååt-Stenbockska palatset på Blasieholmen (se sid. 26), var hög svensk frimurare samt »för sin loyauté, sitt älskvärda väsende och sin välgörenhet, hvilken han ofta sträckte öfver sina
