Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/37

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ulla Fersen.

NÄR Carl Gustaf Tessin år 1739 lämnade Sverige för att tillträda befattningen som svensk ambassadör vid franska hofvet, ledsagades han af sin maka och en ung fränka till henne, som under de omkring två år, vistelsen i Frankrike varade, förvärfvade en icke blott för henne själf utan äfven för Sverige smickrande uppmärksamhet. Den unga damen, som hette Charlotte Fredrika Sparre och var dotter af generallöjtnanten och landshöfdingen friherre Fredrik Henrik Sparre och hans maka i första giftet Virginia Christina Lilliehöök af Fårdala samt kusins dotter till grefvinnan Tessin, väckte nämligen vid det i afseende på skönhet och behag dock så bortskämda och nogräknade hofvet i Versailles stort uppseende genom sin ovanliga fägring och sitt behagfulla väsen. Som ett exempel härpå anför L. von Engeström och efter honom flera andra minnestecknare, såsom Crusenstolpe, F. U. Wrangel m. fl., hur den berömde, vid denna tidpunkt nittio-