släkten von Fersen, under senare delen af frihetstiden och det gustavianska tidehvarfvet representerad af de här ofvan nämnda bröderna Carl Reinhold och Fredrik Axe! och deras familjer. »Det var helt naturligt», skrifver sålunda vår nyss citerade förnämste Blasieholmskännare, »att grefve Fredrik Axel von Fersens hus skulle vara ett centrum och detta icke blott i politiskt hänseende; hans furstliga förmögenhet, hans vid franska hofvet förvärfvade världsvana och hans eminenta egenskaper i öfrigt gjorde att kring honom samlade sig allt hvad hufvudstaden ägde lysande. Hans själfständiga hållning gent emot hofvet, icke minst under Gustaf III:s tid, gjorde äfven hans palats till samlingsplatsen för de missnöjda, som rekryterade sig till stor del inom de allra högsta kretsarna, hvilka icke kunde förlika sig med, den fria tonen vid ett hof, där de högst uppsatte, oafsedt den minutiösa etiketten vid andra tillfällen, mången gång stöttes vid hufvudet. Grefvinnan von Fersen, som till och med lät svara konungen, då hennes dotter en afton helt oförberedt efterskickades i och för en repetition, att hon ej finge komma, emedan väntan på de kungliga personerna sent på kvällen i sällskap med »teatermamseller» af tvetydigt rykte, vore oförenligt med hennes värdighet, intog en lika framskjuten plats som sin make. Härtill kom den alldeles speciella ställning, som grefve Axel von Fersens äldre broder, grefve Carl von Fersen, hade vid hofvet, där hans döttrar, särskildt grefvinnorna von Höpken och Löwenhielm, briljerade genom sin skönhet och sin kvickhet. Grefve Carl von Fersen hade något af en prins i sitt uppträdande; med en naturlig, icke sårande nedlåtenhet behandlade han hög och låg på
