Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/47

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

gick utan några större svårigheter af stapeln, hvilket för eftervärlden bevarats i efterföljande, den 11 april af Lovisa Ulrika till hennes moder drottning Sophia Dorothea sända meddelande: »Den unga grefvinnan von Fersen har nedkommit med en dotter. Det hela har gått så lyckligt, att hon haft så godt som inga plågor och sade: ’N'est-ce que cela?’ Jag har därför rådt henne att föda ett barn årligen, eftersom hon fann saken så lätt.» Den unga grefvinnan följde väl ej bokstafligen rådet, men under det närmaste decenniet skänkte hon sin make fyra små flickor till. Härom dock vidare framdeles; för det närvarande knyter sig intresset uteslutande till den förstfödda, som den 31 mars i slottskapellet kristnades af k. hofpredikanten Sven Bzalter, den lärde och fromme homileten, hvilken vid detta tillfälle hade tillfredsställelsen att anteckna följande förnämliga och märkliga faddrar: »Hans kongl. maj:t (gamle kung Fredrik), hennes kongl. höghet, hans kongl. höghet (kronprinsessan Lovisa Ulrika och hennes gemål), hofmästarinnan, grefvinnan Wrangel, h. excellens, riksrådet gref Carl Gustaf Tessin, kammarfröken Ulrica Strömfelt, generalen Jakob Albrecht von Lantingshausen, generalskan, baronessan Stuart, öfversten, baron Carl Sparre och grefvinnan Ulrika Maria Tessin.» Enligt bruket på den tiden upptogos damerna under sina egna och ej männens släktnamn, hvadan här må tilläggas, att grefvinnan Tessin var Carl Gustaf Tessins syster och gift med frih. Fredrik Henrik Sparre i hans andra gifte och alltså den nyföddas mors styfmor, att generalskan Stuart bar dopnamnet Elisabeth och var dotter till den ryktbare fortifikationsgeneralen, karolinen frih. Carl Magnus Stuart samt änka efter