Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

generalmajoren, frih. Otto Wilhelm Staël von Holstein och att grefvinnan Wrangel (af huset Elstfehr och Kaifer) hette Hedvig Eleonora och var änka efter riksrådet, grefve Johan Carl Strömfelt. Öfversten frih. Carl Sparre, den sedermera ryktbare och berömde öfverståthållaren, var Lotta Sparres broder och gifte sig 1756 med kammarfröken Ulla Strömfelt, de nyss nämnda makarnas äldsta dotter.

Ulla Fersens första officiella start här i lifvet hade sålunda försiggått med all den ståt och glans, som voro brukliga i de samhällskretsar, hon tillhörde, och föräldrarnas val af faddrar tillförsäkrade henne också åtskilliga förmåner och ett godt stöd under hennes framtida, växlingsrika bana. Gamle kung Fredrik gick visserligen snart ur tiden, och af den beskedlige Adolf Fredrik och hans nyckfulla och oberäkneliga gemål hade hon väl ej heller mycken nytta, men morbrodern Carl Sparre och hans maka voro städse hennes trogna vänner, vid hvilka hon var fästad med varm tillgifvenhet, och till hennes ungdoms innehållsrikare minnen hörde utan tvifvel också hågkomsterna från gästbesöken i det förfinade och af konstskatter fvllda Tessinska hemmet såväl i hufvudstaden som på det vackra Åkerö. Andras handledning och intressen tyckas också ha varit behöfliga, ty man får den uppfattningen, att hennes uppfostran i föräldrahemmet lämnade ett och annat öfrigt att önska.

Grefve Carl von Fersen var efter allt att döma alltför världsligt och ytligt anlagd för en familjefaders ansvarsfulla och allvarliga uppgifter, och äfven hans maka hade några fel, som inverkade menligt på hennes moderliga kall. Åtminstone bibringas man denna före-