syster och två pigor i huset och kan åtminstone medelbart räknas till det grefliga hushållet. År 1760 har denna tjänstepersonal undergått åtskilliga förändringar, icke till antalet men väl i afseende på personnamnen, och så upptages en alldeles ny medlem, nämligen »mademoiselle Arent», 28 år gammal, men utan närmare angifven funktion. På grund af den franskt hållna titeln skulle man kunna tro, att det var någon fransysk guvernant, som nu för fröken Ullas räkning hade hållit sitt intåg i huset; men då fruntimret ifråga tio år senare återfinnes helt enkelt som »jungfru Amalia Arndt» och därtill uppgifves skatta för bruk af tobak, förfaller detta antagande. Först i våra dagar torde det nämligen ha blifvit vanligt äfven bland guvernanter att förnöja sig med nikotinets njutning. Såvidt mantalslängderna gifva vid handen, förekom ej heller senare i grefve Carl von Fersens hus någon guvernant, hvilket dock på den tiden, liksom äfven länge efteråt, var mycket vanligt i de aristokratiska familjerna, och man får därför antaga, att de unga fröknarna Fersen fingo sin skolutbildning och framför allt den oundgängliga undervisningen i franska språket i någon af hufvudstadens förnämligare flickskolor eller snarare i något af de franska pensionat, som under frihetstiden funnos i Stockholm, t. ex. mademoisellerna Martineau's och Bourgeois' vid Regeringsgatan. Det är ej heller omöjligt, att de tillsammans med sina kusiner åtnjöto undervisning af madame Barbe Hassé, som år 1760 omnämnes bland fältmarskalken, grefve Axel von Fersens husfolk i det andra Fersenska palatset på Blasieholmen.
Ulla Fersen var som nämnts den förstlödda i
