följande, hufvudsakligen ur memoarlitteraturen men äfven från andra källor hämtade meddelanden och skildringar torde visa det berättigade i detta påstående.
★
Ulla Fersens namn anträffas i hofkalendern första
gången år 1767, nämligen sist ibland Lovisa Ulrikas
hoffröknar. Hon var då blott aderton år gammal,
men tycks redan från början ha intagit en mycket
uppmärksammad ställning vid hofvet. Det var icke
blott hennes ovanliga skönhet och vackra, ståtliga figur,
som därvid verkade, utan äfven hennes behagliga
umgängessätt och hennes stora kvickhet, slagfärdighet och
fritalighet, hvilka, sedan hon efter några år blifvit varm
i kläderna, emellanåt antogo former, som, bevarade i
talrika anekdoter, mången gång öfverskredo hvad man
åtminstone i våra dagar anser passande. Men man
bör ihågkomma, att den gustavianska tidens
människor ej voro så nogräknade, särskildt då det gällde
extravaganser på det erotiska området, och att
sällskapstonen ännu bestämdes af rococons lekande lätta
och galanta sedeuppfattning, men äfven att
eftervärldens föreställning om det rådande sedefördärfvet ej
varit så litet öfverdrifven. Det ligger således utan
tvifvel mycken sanning i de betraktelser, som Elof
Tegnér på tal härom framlagt i sin utmärkta bok om
Armfelt:[1] »Umgängestonen hade betänkligt urartat
till ett lättfärdigt lekande med den närmaste
omgifningens goda namn och rykte. I hopsmidande af
- ↑ Gustaf Mauritz Armfelt; 2:dra uppl; I, s. 36.