både i Stockholm och på de kungliga lustslotten. Väl är det sant, att Gustaf III under den närmaste tiden efter faderns frånfälle förde en ganska tillbakadragen tillvaro och egentligen först efter den framgångsrika statshvälfningen 1772 satte sina planer för hofvets omdaning efter franskt mönster i verket och gaf fritt lopp åt sin längtan efter nöjen och förströelser. Men redan under det första året af hans skiftesrika kungatid kunde man märka, att det var nya, friska vindar, som blåste på samhällshöjderna, samt iakttaga förspelet till de många lustbarheter och lysande fester, som sedan under de närmaste lustren skulle i så godt som oafbruten följd gå af stapeln. Vid kröningen i maj 1772 aflöste sålunda under utveckling af en ovanlig ståt den ena festen den andra: ceremonibal på rikssalen, dominobal med stor supé i slottets galavåning, bal hos ryske ministern grefve Ostermann, o. s. v., och gifvet var, att hofvets unga damer då ej försummade att lysa med sin skönhet och elegans. Ännu rikare tillfällen härtill yppade sig emellertid den följande vintern, som under inflytandet af den allmänna glädjen öfver augustirevolutionen och den återvunna endräkten enligt en samtida anteckning gestaltade sig till den mest lysande, Stockholm på flera år haft och sedan någonsin sett. En allmän täflan uppstod att medels nöjen yttra tillfredsställelsen. Supéer, assembléer, baler, ofta hedrade med konungens och prinsarnas närvaro, välvilja från hofvet, välvilja till hofvet. Det var en yrsel, som åtföljdes af alla de ljufva känslor, en närvarande glädje förenar med ett ännu större tillkommande hopp. Man ansåg som Scepticus den, som drog detta i tvifvelsmål; man belog som misan-
