Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/64

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

denten i kammarkollegium frih. Carl Fredrik von Höpken och Petronella Constantia Leytstar samt brorson till riksrådet, grefve Anders Johan v. Höpken.

Om giftermålet och de detsamma förelöpande intrigerna, hvilka i hofkretsarna naturligtvis följdes med lifligt intresse, ha memoarskrifvarne åtskilligt att berätta. Här må anföras G. J. Ehrensvärds skildring: »Höpken var den äldste sonen till den vid korruptionsriksdagarna kände presidenten, baron Carl Höpken. En bortskämd uppfostran var dess första lott, en stor del af de korruptionssummor, fadern kunde förtjäna, en senare och gladare lott, men ett frö till liderlighet och slösande den säkraste. Han blef fänrik vid gardet, blef omtyckt för sin vackra figur, men kunde aldrig i någon god societet producera sig. Då lätta dragonkåren 1769 skulle uppsättas, blef han vid densamma den äldste kapten. Han var då icke 20 år och hade redan förslösat faderns halfva egendom. Vid hofbalerna blef han kär i dåvarande hoffröken Ulla Fersen, den vackraste, den behagligaste och den lifligaste af den tidens hoffröknar. Hennes skönhet gaf henne tusende tillbedjare och nästan lika många oförsiktige friare. De blefvo dock småningom slagna ur brädet af hertig Fredrik, som lika så ung som kär förlofvade sig med henne, och giftermål var dem emellan öfverenskommet; de hade växlat ringar, och hertigen gifvit henne stora presenter. Prins Carl hade samma giftermålsspekulationer med fröken Brita Horn, nuvarande grefvinnan Ekeblad. Men grefve Axel Fersen var klarsyntare än grefve Adam Horn; han såg, att detta äktenskap skulle blifva olyckligt och bringa många oredor å stad; det var första gången