henne, så snart hon talade med någon, och nöjde sig slutligen ej med hårda ord utan började misshandla henne. Själf vistades han på värdshus och brukade supa sig full samt spela höga spel, hvarvid han för det mesta förlorade, och det beklagansvärda tillstånd, hvaruti han således lämnade sin hustru, har säkerligen bidragit till hennes nuvarande lefnadssätt, ty sedan hon på sätt och vis lefver skild från sin man, har hon riktigt slagit sig lös.» — Denna hertiginnans anteckning gjordes i mars år 1779 och sålunda mot slutet af Höpkens och Ulla Fersens äktenskap; men om dettas kortvariga lycka ha äfven Ristell, Lars von Engeström m. fl. lämnat meddelanden, hvilka gifva vid handen, att brytningen inträffade redan efter ett par, tre års sammanlefnad och att orsakerna till densamma voro bristande öfverensstämmelse i lynnen, men äfven njutningslystnad och lättsinne. Hvad den kvinnliga parten beträffade stodo de sistnämnda faktorerna utan tvifvel i samband med hennes snart förnyade anställning vid hofvet och så godt som fullständiga uppgående i hoflifvet. Bland de nyheter, som Gustaf III införde för att skänka det sistnämnda och hofvets allmänna gestaltning större glans, var som förut nämnts äfven förändringen af drottningens uppvaktande eller tjänstgörande damer från hoffröknar till statsfruar, och det dröjde icke länge förrän friherrinnan von Höpken eller Ulla Fersen, som hon allt fortfarande vanligen benämndes, intog en plats bland dessa mycket uppmärksammade och med hög rang begåfvade damer. Förändringen ägde nämligen rum på våren 1774 och Ulla Fersen utnämndes till statsfru 1775.
