För öfrigt hade grefvinnan Ulla rika tillfällen till umgänge bland det öfriga på slottet boende och i afseende på ålder och befattningar i stor omväxling förekommande »hoffruntimbret», och att hon ej heller behöfde sakna manliga kavaljerer och beundrare, därom bär mantalslängden ett talande vittnesbörd. Många af de tjänstgörande kammarherrarna bodde nämligen på slottet, och likaså ett verkligen häpnadsväckande antal pager, dels där och dels i det närbelägna, under hofförvaltningen hörande gamla bankohuset eller f. d. Oxenstiernska huset, som i våra dagar delvis begränsas af det s. k. K. handstallet utanför yttre borggården. Som bekant spelade pagerna en mycket bemärkt roll under Gustaf III:s tid och i hans privata umgängeslif, men det verkar som antydts öfverraskande att finna dem uppträda i ett så betydande antal som fallet var 1780 och antagligen äfven under hela det följande decenniet. Utom hertigarnas pager bodde sålunda i slottet konungens fyra första kammarpager, herrar Jernfeltz, De Besche, Cederfelt och von Wright, och i Oxenstiernska huset logerade fyra kammarpager, två ridpager, fyra stallpager och aderton bordspager, allesammans tillhörande mer eller mindre bekanta adliga familjer. Dessa unga herrar, som hade en pagehofmästare, tre betjänter och två kvinnliga tjänstehjon till sitt förfogande, försummade säkerligen ej att ägna hofdamerna och särskildt den vackra och glada grefvinnan Höpken sin hyllning. Hvad man läser om dem i memoarlitteraturen ger nämligen vid handen, att de voro hvad man kallar friska viljor, eldiga och oförvägna unga män, hvilkas bildning säkerligen lämnade åtskilligt öfrigt att önska, liksom ock deras allmänna lifsåskådning,
