beklagade sig för konungen, att dragonerna lögade sig tätt utanför hennes fönster. Han lät kalla chefen för dem, baron Carl Ehrensvärd, känd för de mest saltade infall. Hon upprepade sina klagomål. »Men», frågade han, »äro de helt nakna?» — »Ja», svarade den förbittrade grefvinnan, »jag försäkrar er, alldeles nakna.» — »Var nådig och säg mig», invände han, »huru vet grefvinnan då, att det är dragoner?»
Grefvinnan Dohna åter är svårare att identifiera, ty det fanns vid denna tid två grefvinnor med namnet, nämligen en född De Geer af Leufsta och en född Stenbock, och Oxenstierna har ej angifvit hvem utaf dem han menar. Ett porträtt, måladt af G. Lundberg och föreställande den sistnämnda, som bar dopnamnen Hedvig Ulrika och var gift med öfverstelöjtnanten, grefve A. A. Dohna, ägdes af framlidne envoyén C. Burenstam på Tjälfvesta och visade en dam med så pass betydande embonpoint, att det antagligen var hon, som var föremål för Oxenstiernas något närgångna granskning. Hon hade för öfrigt särskild anledning att förekomma på hofvet, ty hon var syster till öfverhofmästarinnan, grefvinnan von Rosen.
Emellertid nalkades tidpunkten för riddarspelet, och bland förberedelserna därtill torde man få räkna de utfärder till häst eller kavalkader, som emellanåt företogos och gåfvo Ehrensvärd anledning till några betraktelser och kritiska anmärkningar, såsom den 10 juli: »Om afton var en cavalcade af damer, då hertiginnan och fröken Rosenstierna, hofmästarinnan von Stauden och grefvinnan Höpken i lifpageuniform redo och med all adresse förde sina hästar. Ridkonsten, gynnad och uppmuntrad, gör stora framsteg hos bägge
