Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

handlingen var hämtad ur den kända riddareromanen »Amadis af Gallien» och hvarom konungen själf skref och under titeln »Sujet du divertissement du 30 août 1779» lät befordra till trycket en redogörelse för dess innehåll och ändamål. Sången och danserna voro hämtade ur operan Armida af Quinault, musiken af Gluck. Festen gafs till ära för drottningen och bevistades af prinsessan Sophia Albertina samt hertigarne och hertiginnan Charlotte, hvilka också liksom kungen däri deltogo, hela hofvet, ett stort antal inbjudna från hufvudstaden och talrika åskådare ur alla samhällsklasser. Af de många berättelserna må här nedan anföras Lars von Engeströms kortfattade redogörelse[1], medan de som äro intresserade af ytterligare detaljer hänvisas till Ehrensvärds eller hertiginnan Charlottes utförliga skildringar.

Engeströms den 31 september nedskrifna berättelse är af följande lydelse: »I går var här en chevaleriefête, mera lysande än enlig med sundt förnuft. För att lämna en profbit af nuvarande chevalerie gifver jag nu följande beskrifning.

’Enchanteuren’ (trollkarlen) Arcalaus (hofstallmästaren Munck) hade ett väl befästadt slott, ’le chateau de la roche Galtare.’ I detsamma förvarade han flera enchanterade riddare och damer, bland andra Briolanie, drottning i Sobradisse (hertiginnan af Södermanland). För att frälsa henne hade flera riddare sammansatt sig att strida med Arcalaus. Det blef med honom öfverenskommet, att de skulle infinna sig vid foten af slottet och först strida med rännande å ringar och hufvuden emot tvenne konung Abiseos söner, Darison (baron Rålamb) och Dramis (baron von Essen). Öfvervunnos de

  1. Minnen och anteckningar; B. I, sid. 29.