Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

möttes denne senare af förtjusande väsen, som dansade och sjöngo; men Urgande desenchanterade dem, och då vaknade vid en stilla musik enchanterade riddare, som togo sina vapen, följde Amadis och hulpo honom att öfvervinna eldsprutande drakar och furier, som försvarade innersta slottstrappan. Efter detta storverk kom Amadis in uti en stor sal, där han desenchanterade Briolanie, och där dansades en balett. Sedan reds Parocca eller en kontradans till häst, och därefter speltes ’Soliman ou les trois Sultanes’ på en teater, som var byggd uti det enchanterade slottet. Om någon åstundar närmare kunskap om de här nämnda okända personer och länder, kan hänvisas till en hufvudbok, kallad Amadis de Gaule.

Det enchanterade slottet var af trä, men måladt såsom mur, anlagdt på en bergig mark och flera klippor. Det är, såsom skogsfrun, vackrast på framsidan, men fult på baksidan.»

Då divertissementet ett par dagar senare uppfördes för andra gången, inträffade en liten konflikt mellan grefvinnorna Höpken och Löwenhielm, hvilka emellanåt tyckas ha varit afundsjuka på hvarandra, särskildt om konungens bevågenhet. Den sistnämnda hade ej varit närvarande vid rollernas fördelning, ty hon vistades för tillfället i Medevi, och kungen, som vid tornérspelet på Adolf Fredriks torg i maj 1777 varit hennes riddare, valde nu därför hennes syster till sin dam och emottog en kokard med dennas färger för att fästa på sin lans. Vid återkomsten gjorde grefvinnan Löwenhielm kungen förebråelser för att han sålunda öfvergifvit henne, och då hon fann, att han ej tog saken skämtsamt, beslöt hon sig för att enligt bruket i rid-