Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/97

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

I den ofvannämnda manuskriptsamlingen i Lunds universitets-bibliotek finnes följande något olika version af epigrammet:

Min stackars Comedi förtryckt,
I evigt mörker bör försvinna
Och är ej värdig att bli tryckt;
Så säger mig en viss grefvinna;
Ja, denna Fru har rättighet
Att både lasta och berömma,
När fråga är om sådan värdighet,
Ty ingen finns, som bättre vet
Att om all art af tryckning dömma.

Ehrensvärd, som återger epigrammet, har bifogat följande anmärkning och tillägg: »Så släckte han sin poetiska harm, och att bidraga därtill rafsade jag ihop dessa rader:

I andra land parterren dömmer,
En auctor lastar och berömmer,
Och dennes dom mäst tagas an.
Men här så döms han från coulissen,
Och den får säkrast vinna prisen,
Som Melpomène där söka kan.

Men apropos om coulissen, så gick jag i dag öfver teatern, och den förste person, jag där blef varse, var den nye justitie-kanslern i en vrå, omgifven af flera vackra mamseller. Jag hörde en röst af stallmästaren, baron Rålamb, som ropade: ’Hör du, justitie-kansler, kom och se på ett par vackra ben!’ Jag gick i all tysthet förbi och tänkte för mig själf: månne ämbetet här skall börja att sättas i sitt forna anseende?»