Athos åter, trogen sin vanliga tystlåtenhet, nöjde sig med en frågande blick på d'Artagnan.
»Planchet», sade d'Artagnan till sin betjänt, som i detta ögonblick stack in huvudet genom den på glänt stående dörren för att möjligtvis kunna uppsnappa några smulor av samtalet, »gå ned till min värd herr Bonacieux och bed honom skicka oss ett halvt dussin buteljer beaugency; det är det vin jag föredrar framför alla andra.»
»Men du har då öppen kredit hos din hyresvärd?» frågade Porthos.
»Ja», svarade d'Artagnan, »från och med i dag räknat. Och var lugna, är hans vin dåligt, så skicka vi ned och be om det som är bättre.»
»Man skall bruka men inte missbruka», sade Aramis med sin vanliga rikedom på tänkespråk.»
»Jag har alltid sagt, att d'Artagnan är det bästa huvudet av oss fyra», sade Athos, som efter denna meningsyttring, av d'Artagnan besvarad med en bugning, genast återföll i sin vanliga tystnad.
»Men till saken, säg då, vad är ä färde?» frågade Porthos.
»Ja», sade Aramis, »anförtro oss det, kära vän, såvida inte någon dams heder äventyras av detta förtroende; i så fall gör du bäst i att behålla det för dig själv.»
»Var lugna», svarade d'Artagnan, »ingens heder kommer att lida av vad jag har att meddela.»
Och därmed berättade han ord för ord för sina vänner, vad som nyss förefallit mellan honom och hans värd, och huru mannen, som rövat bort den värda husägarens hustru, var densamme han hade en gås oplockad med alltsedan deras sammanträffande på värdshuset Frimjölnaren.
»Din affär är inte dålig», sade Athos efter att som kännare ha läppjat på vinet och med en nick antytt att han fann det gott, »och kanske kunde man få den hedersmannen att punga ut med en femtio eller sextio pistoler. Frågan är nu endast, om dessa femtio eller sextio pistoler äro värda att man för dem riskerar fyra huvuden.»
»Men kom ihåg», utbrast d'Artagnan, »att det är en kvinna med i denna affär, en bortrövad kvinna, en kvinna, som man utan tvivel hotar, kanske torterar, och allt detta därför att hon är sin härskarinna trogen.»
»Akta dig, d'Artagnan, akta dig», sade Aramis, »du tar i mitt tycke vid dig något för hett i anledning av fru Bonacieux och hennes öde. Kvinnan är skapad till vårt fördärv, och det är från henne allt vårt elände kommer.»
