Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Vid detta tänkespråk av Aramis sågs Athos rynka ögonbrynen och bita sig i läpparna.

»Det är alls inte fru Bonaciuex jag är orolig för», utbrast d'Artagnan, »utan drottningen, som konungen försummar, som kardinalen förföljer och som ser alla sina vänners huvuden falla det ena efter det andra.»

»Varför älskar hon också vad vi hata mest här i världen, spanjorer och engelsmän?»

»Spanien är hennes fädernesland», svarade d'Artagnan, »och det är helt naturligt, att hon älskar spanjorerna, barn av samma jord som hon. Vad beträffar den andra tillvitelsen du gör henne, så har jag hört sägas, att hon älskar icke engelsmännen, utan en engelsman.»

»Och på min ära», sade Athos, »måste det inte erkännas, att denna engelsman var väl värd att älskas. Jag har aldrig sett ett noblare utseende än hans.»

»För att inte tala om att han klär sig som ingen annan, sade Porthos. »Jag var i Louvren den dag, då han strödde kring sig sina pärlor, och ta mig tusan tog inte jag upp två, som jag sedan sålde för tio pistoler stycket. Och du, Aramis, känner du honom?»

»Lika bra som ni, mina herrar, ty jag var bland dem, som arresterade honom i Amiens i en trädgård, dit herr de Plutange, drottningens stallmästare, släppte in mig. Jag var på seminariet den tiden, och äventyret syntes mig grymt sårande för kungen.»

»Vilket inte skulle hindra mig», sade d'Artagnan, »om jag visste var hertigen av Buckingham fanns, att fatta honom vid handen och leda honom till drottningen, om det så ock endast vore för att göra herr kardinalen ursinnig; ty vår verkliga, vår enda, vår eviga fiende, mina herrar, det är kardinalen, och kunde vi hitta på något sätt att spela honom ett riktigt grymt spratt, så tillstår jag, att jag gärna skulle våga huvudet.»

»Och», återtog Athos, »krämaren har sagt dig, d'Artagnan, att drottningen tror, att man med en falsk underrättelse har lockat Buckingham hit?»

»Ja, hon fruktar det.»

»Vänta litet!» sade Aramis.

»Vad då?»

»Gå på bara, jag söker att påminna mig vissa omständigheter.»

»Och nu är jag säker på», sade d'Artagnan, »att bortförandet av denna drottningens tjänarinna står i samband