Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/109

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

nerhet om drottningen, eller ni störtar oss alla i fördärvet utan att rädda er själv! Seså, mina herrar, för nu bort denna man!»

Och d'Artagnan sköt den bestörte krämaren i rättstjänarnas händer, i det han sade:

»Ni är en riktig bracka, min kära Bonacieux, här kommer ni och fordrar pengar av mig, av mig, en musketör! I fängelse med honom! Mina herrar, ännu en gång, för bort honom och håll honom inom lås och bom så länge som möjligt. Desto längre tid får jag på mig att betala.»

Sbirrerna utgöto sig i tacksägelser och förde bort sitt rov.

Just som de skulle gå ned, slog d'Artagnan anföraren på axeln.

»Få vi inte dricka ett glas med varandra?» sade han och hällde i två glas med samma beaugencyvin, som han hade att tacka herr Bonacieux’ frikostighet för.

»En stor ära för mig», sade sbirrernas chef, »och jag mottar med tacksamhet.»

»Er skål således, herr — vad heter ni?»

»Boisrenard.»

»Herr Boisrenard!»

»Er skål, herr adelsman — vad heter ni i er tur, om jag får fråga?»

»D'Artagnan.»

»Skål, herr d'Artagnan!»

»Och främst av alla skålar», utropade d'Artagnan liksom hänförd av sin entusiasm, »konungens och kardinalens!»

Anföraren för rättstjänarna skulle kanske ha tvivlat på d'Artagnans uppriktighet, om vinet varit dåligt, men vinet var gott, han kände sig övertygad.

»Men vad är det för en satans nedrighet du tillåtit dig!» utbrast Porthos, sedan anföraren skyndat efter sina kamrater, och de fyra vännerna åter voro ensamma. »Fy tusan. Fyra musketörer låta häkta mitt ibland sig en stackars fan, som ropar på hjälp! En adelsman dricka med en bygel!»

»Porthos», sade Aramis, »Athos har redan sagt dig, att du är ett nöt, och jag delar hans åsikt. D'Artagnan, du är en stor man, och när du en gång intar herr de Trévilles plats, utber jag mig ditt förord till abbotstift.»

»Nej, det här går över mitt förstånd», utlät sig Porthos: »ni gilla således vad d'Artagnan nyss gjort?»

»Det tror jag rasande väl, sade Athos, »jag inte blott gillar vad han gjort, jag lyckönskar honom till det.»

»Och nu, mina herrar», sade d'Artagnan utan att besvära