»Vilken näsduk?»
»Den jag hittade vid edra fötter och som jag stoppade i er ficka.»
»Tyst då, tyst, olycklige!» utropade den unga kvinnan, Vill ni störta mig i fördärvet?»
»Där ser ni, att det ännu finns faror för er, då ett enda ord kan komma er att darra, och då ni tillstår, att ni skulle vara förlorad, om någon hörde det ordet. Seså, fru Bonacieux», utbrast d'Artagnan, i det han fattade hennes hand och såg på henne med en glödande blick, »var mera ädelmodig än så, anförtro er åt mig! Har ni då inte läst i min blick, att mitt hjärta är fullt av hängivenhet och sympati för er?»
»Ack jo», svarade fru Bonacieux, »begär därför gärna att få veta mina egna hemligheter, och jag skall yppa dem för er; men med andras däremot är det en helt annan sak.»
»Gott», sade d'Artagnan, »jag skall nog veta att utforska dem ändå. Eftersom dessa hemligheter kunna ha inflytande på ert liv, så måste de bli mina.»
»Akta er väl för det!» utropade den unga kvinnan med ett allvar, som kom d'Artagnan att rysa mot sin vilja. »För Guds skull, blanda er inte i något, som rör mig, och försök inte att hjälpa mig i vad jag förehar, jag fordrar det i namn av det intresse jag inger er, den tjänst ni gjort mig och som jag aldrig skall glömma! Tro hellre på vad jag nu säger er. Befatta er inte längre med mig, jag finns inte mera till för er, låt det vara som om ni aldrig sett mig.»
»Och är det meningen att Aramis skall göra på samma sätt som jag?» frågade d'Artagnan stucken.
»Det är nu två eller tre gånger som ni uttalat det namnet, och ändå har jag sagt er, att jag inte känner honom.»
»Jaså, ni känner inte den person, vars fönsterlucka ni kommer och knackar på? Seså, min fru! Ni anser mig alldeles för lättrogen.»
»Bekänn att det är för att få mig att tala, som ni hittat på den här historien och uppfunnit den där personen.»
»Jag hittar inte på någonting, jag uppfinner ingenting — jag säger rena sanningen.»
»Och ni påstår således, att en av edra vänner bor i det där huset?»
»Jag påstår och upprepar för tredje gången, att i det där huset bor en av mina vänner och att den vännen är Aramis.»
»Allt det där kommer nog att förklaras längre fram», mumlade den unga kvinnan; »men var nu tyst därmed!»
