Buckingham. Han kommer att på sin tröja bära tolv diamantägiljetter; sök att närma er honom och skär av två av dem.
Underrätta mig genast, så fort dessa diamanter äro i er ägo.»
15.
CIVILA OCH MILITÄRER
Då Athos dagen efter det dessa händelser inträffat ännu icke låtit se sig, hade d'Artagnan och Porthos underrättat herr de Tréville om hans försvinnande.
Beträffande Aramis, hade denne begärt fem dagars persion och var i Rouen, påstods det, i familjeangelägenheter.
Herr de Tréville var som en far för sina soldater; den ringaste och obemärktaste bland dem var, från och med den stund han bar kompaniets uniform, lika säker om hans hjälp och stöd, som om han varit hans egen bror.
Alltså begav sig herr de Tréville genast till polisprefekten. Man skickade efter officern, som kommenderade vakten vid Croix-Rouge, och så småningom fick man reda på att Athos för tillfället var insatt på For-l'Evêque.
Athos hade genomgått alla de förhör och prövningar, som vi redan sett Bonacieux utstå.
Vi ha ju varit närvarande vid konfrontationen mellan de båda fångarna. Athos, som dittills ingenting sagt, av fruktan att d'Artagnan, i sin tur oroad, icke skulle få den tid på sig han behövde, förklarade från och med nu, att han hette Athos och icke d'Artagnan.
Han tillade, att han varken kände herr eller fru Bonacieux, att han aldrig talat med någon av dem, att han vid tiotiden på aftonen kommit för att göra ett besök hos sin vän d'Artagnan, men att han ända till dess uppehållit sig hos herr de Tréville, där han ätit middag; minst tjugu personer, tillade han, kunde intyga detta, och han nämnde därvid flera framstående adelsmän, bland andra hertig de La Trémouille.
Den andra undersökningskommissarien blev lika snopen som den första över denna enkla och bestämda förklaring av musketören, på vilken han gärna velat utkräva den hämnd, som civila så gärna taga på militärer; men herr
