knappt hade han hunnit in i sin väns rum och tagit en bok, medan han väntade på honom, förrän en hop polisbetjänter och soldater, blandade om varandra, kommo och stormade huset, slogo in flera dörrar…»
Kardinalen gav konungen ett tecken, som betydde så mycket som: »Det var för den saken jag nyss nämnde.»
»Vi känna till allt det där», svarade konungen, »ty det skedde alltsammans i vår tjänst.»
»Alltså», sade Tréville, »var det även i ers majestäts tjänst, som man grep en av mina oskyldiga musketörer, ställde honom som en missdådare mellan två stadsvakter och lät honom gå fram bland en fräck pöbelhop, denna ärliga man, som tio gånger utgjutit sitt blod i ers majestäts tjänst och är färdig att göra det många gånger ännu.»
»Ah!» sade konungen osäkert. »Gick saken till på det viset?»
»Men herr de Tréville talar inte om», sade kardinalen med största lugn, »att denna oskyldiga musketör, denna ärliga man en timme förut med värjan i hand överfallit fyra undersökningskommissarier, som jag skickat för att utreda en sak av allra största vikt.»
»Jag trotsar ers eminens att kunna bevisa det», utropade herr de Tréville med hela sin gaskogniska frispråkighet och sin militära barskhet, »ty en timme förut var herr Athos — som, jag vill förtro det åt ers majestät, är en ädling av hög börd — sedan han gjort mig den äran att äta middag hos mig, i min salong inbegripen i livligt samtal med hertig de La Trémouille och greve de Chalus, som befunno sig där.»
Konungen betraktade kardinalen.
»Ett ämbetsprotokoll äger vitsord», sade kardinalen, högt besvarande hans majestäts stumma fråga, »och de misshandlade personerna ha satt upp detta, som jag har den äran att överlämna till ers majestät.»
»Ett protokoll av civilister», svarade Tréville stolt, »uppväger det en krigares hedersord?»
»Seså, seså, Tréville, var tyst!» sade kungen.
»Om hans eminens har några misstankar mot en av mina musketörer», sade Tréville, »så är herr kardinalens rättvisa tillräckligt känd, för att jag själv vill begära en undersökning.»
»I samma hus, där rättsundersökningen ägde rum», sade kardinalen kallt som förut, »bor, skulle jag tro, en béarnare, en vän till musketörerna »
