»Nej, tvärtom, herr kapten, den största tystlåtenhet har blivit mig anbefalld.»
»Nå, varför vill ni då förråda den för mig?»
»Därför att, som jag nyss sade, utan er hjälp förmår jag ingenting, och därför att jag fruktar, att ni nekar mig den ynnest jag ämnar begära av er, om ni inte vet av vad orsak jag anhåller därom.»
»Bevara er hemlighet, unga man, och säg mig vad ni önskar.»
»Jag önskar, att ni ville ha den godheten att av kapten Desessarts utverka fjorton dagars permission för mig.»
»När då?»
»Redan i natt.»
»Ni tänker då lämna Paris?»
»Ja, jag måste resa.»
»Kan ni säga mig vart?»
»Till London.»
»Är det någon, som har intresse av att ni inte kommer fram dit?»
»Kardinalen, tror jag, skulle vilja ge allt i världen för att hindra mig från att lyckas.»
»Och ni tänker resa ensam?»
»Ja, jag reser ensam.»
»I så fall hinner ni inte ens så långt som till Bondy, så sant jag heter Tréville.»
»Hur så?»
»Man kommer att låta mörda er.»
»Nå, då dör jag i uppfyllandet av min plikt.»
»Ja, men ert ärende blir inte uträttat.»
»Det är sant», sade d'Artagnan.
»Tro mig», fortfor Tréville, »vid sådana där företag måste man vara minst fyra, för att en skall komma fram.»
»Ja, ni har rätt, herr kapten», sade d'Artagnan; »men ni känner Athos, Porthos och Aramis, och ni vet, att jag kan räkna på dem.»
»Även utan att anförtro dem den hemlighet, som jag inte ville veta?»
»Vi ha en gång för alla svurit varandra blint förtroende och en tillgivenhet, som kan bestå alla prov. Dessutom kan ju herr kapten säga dem, att ni hyser fullt förtroende till mig, och de skola inte vara mera klentrogna än ni.»
»Jag kan skicka dem en permissionssedel vardera på fjorton dagar, det är allt som behövs. Athos, som fortfarande lider av sin blessyr, får den för att fara till baden i Forges,
