Hoppa till innehållet

Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/240

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Så där ja», sade Planchet, »ska vi nu ut igen och få huden genomstucken på åtskilliga ställen?»

»Du tar med dig din karbin och dina pistoler.»

»Vad var det jag sa'!» utropade Planchet. »Det var jag säker på. Det fördömda brevet.»

»Men lugna dig då, din tok; det är ju bara fråga om ett lustparti.»

»Ja visst ja, som den där lustresan häromdagen, då det regnade kulor och haglade bakhåll.»

»För resten, om ni är rädd, munsjör Planchet», svarade d'Artagnan, »så far jag utan er. Jag far hellre ensam än har en rädd stackare med mig.»

»Herrn gör mig orätt», sade Planchet; »jag tycker ändå, att herrn haft tillfälle att se vad jag duger till.»

»Ja, men jag trodde, att du gjort slut på ditt mod den enda gången.»

»Herrn skall få se, att jag nog har litet kvar, när så behövs. Jag ville bara be herrn att inte slösa för mycket med mitt mod, om herrn vill, att det skall räcka något längre.»

»Nå tror du dig ha något förråd att vara av med i afton?»

»Jag hoppas det.»

»Det är bra, då räknar jag på dig.»

»På utsatt tid skall jag vara färdig; men jag trodde inte, att herrn hade mer än en häst i gardesstallet.»

»Ännu är det kanske inte mer än en, men i kväll skall det vara fyra.»

»Det ser ut som om vår resa var en remonteringsresa.»

»Alldeles det», svarade d"Artagnan och gick efter en sista avskedsvink åt Planchet.

Herr Bonacieux stod nere i sin port. Det var d'Artagnans mening att gå förbi honom utan att tilltala den värda krämaren, men denne gjorde en så mild och vänlig hälsning, att hans hyresgäst var tvungen att icke allenast hälsa tillbaka, utan till och med börja ett samtal med honom.

Hur var det dessutom möjligt att icke visa en smula tillmötesgående mot en man, vars hustru stämt möte med en samma afton i Saint-Cloud, mittemot herr d”Estrées paviljong? D'Artagnan gick fram till honom med den älskvärdaste min han kunde antaga.

Samtalet föll helt naturligt på den stackars mannens fångenskap. Herr Bonacieux, som var okunnig om att d'Artagnan hört hans samtal med den okände från Meung, berättade för sin unga hyresgäst om alla de förföljelser han varit utsatt för från herr de Laffemas, det odjuret, som