i all denna oreda se bitar av kläder och några blodfläckar på bordduk och gardiner.
Han skyndade sig med en fruktansvärd hjärtklappning att stiga ned från trädet, han ville se om han kunde upptäcka några andra tecken till våld.
Det lilla milda skenet från fönstret lyste ännu i nattens stillhet. D'Artagnan såg nu vad han förut icke lagt märke till, då han ju icke haft skäl till någon sådan undersökning, att marken här och där var uppriven och bar hopgyttrade spår efter människofötter och hästhovar. Dessutom hade hjulen på en vagn, som syntes ha kommit från Paris, lämnat efter sig djupa spår i den mjuka marken, och dessa spår gingo icke längre än till paviljongen och vände om åt Paris till.
Slutligen hittade d'Artagnan under fortsatta undersökningar en söndersliten fruntimmerhandske tätt bredvid muren. Handsken var, utom på de ställen där den kommit i beröring med den smutsiga marken, oklanderligt ren och ny; det var en av dessa parfymerade handskar, som älskaren så gärna rövar från en vacker hand.
Ju längre d'Artagnan fullföljde sina undersökningar, desto ymnigare pärlade kallsvetten på hans panna; hans hjärta hopsnördes av en förfärlig ångest, hans andedräkt blev flämtande; och likväl sökte han tröst i den tanken, att denna paviljong kanske icke alls hade något att göra med fru Bonacieux, att den unga kvinnan hade stämt möte med honom utanför denna paviljong, men icke inne i den, att hon kunnat bli kvarhållen i Paris av sin tjänst, kanske av sin mans svartsjuka.
Men alla dessa tröstegrunder kullkastades, krossades, tillintetgjordes obarmhärtigt av den känsla av inre smärta, som vid vissa tillfällen bemäktigar sig hela vår varelse och ropar med alla stämmor inom oss, att en stor olycka svävar över våra huvuden.
D'Artagnan var nästan från sina sinnen; han sprang ut på stora gatan, tog samma väg han kommit, skyndade ned till färjan och frågade sig för hos färjkarlen.
Vid sjutiden på aftonen hade färjkarlen fört över ett ungt fruntimmer; hon var insvept i en svart kappa och tycktes mycket angelägen om att icke bli igenkänd, men just på grund av denna hennes försiktighet hade han givit så mycket nogare akt på henne och kunnat se, att hon var både ung och vacker.
Det förhöll sig då som nu, att en mängd unga kvin-
