D'Artagnan berättade helt öppenhjärtigt sin historia, så när som på namnen; han talade om, att han stämt möte med ett ungt fruntimmer utanför denna paviljong och att han, då hon inte kom, klättrat upp i linden och vid skenet av lampan sett den förfärliga oordningen inne i rummet.
Gubben hörde uppmärksamt på och lät genom tecken förstå, att han kände till saken; när d'Artagnan slutat, ruskade han på huvudet med en min, som icke bådade något gott.
»Vad menar ni?» utropade d'Artagnan. »För Guds skull, förklara er!»
»Ack, herre», sade gubben, »fråga mig inte, för om jag talade om för er vad jag sett, skulle det säkert bringa mig i olycka.»
»Ni har således sett något?» frågade d'Artagnan. »Om så är», fortfor han och kastade åt honom en pistol, »så för Guds skull säg mig vad ni har sett, och jag ger er mitt löfte på adelsmannaära, att inte ett ord av vad ni säger skall komma över mina läppar.»
Den gamla mannen läste så mycken uppriktighet och så mycken smärta i d'Artagnans ansikte, att han gav honom ett tecken att höra på och sade med sänkt röst:
»Klockan var nära nio, då jag hörde något buller på gatan, och som jag gärna ville veta vad det kunde vara, gick jag ned till trädgårdsporten och märkte, att det var några som försökte komma in genom den. Som jag är fattig och inte behöver frukta tjuvar, gick jag och öppnade och såg tre karlar stående utanför. Ett stycke längre bort i dunklet stod en förspänd vagn och dessutom ett par ridhästar; ridhästarna tillhörde tydligen de tre männen, som voro klädda som kavaljerer.
»‘Ack, mina goda herrar‘, ropade jag, ‘vad vilja ni?‘
»‘Du har förmodligen en stege‘, sade han, som tycktes vara anförare för de andra.
»‘Ja, det har jag, den som jag begagnar för att plocka ned min frukt.‘
»‘Låt oss få låna den och gå du sedan in till dig igen. Här har du en écu för besväret. Men kom ihåg, att om du nämner ett ord av vad du får se och höra — ty du kommer nog både att spionera och lyssna, det är jag säker på, vi må hota dig aldrig så mycket — så är du förlorad.‘
»Därmed kastade han åt mig en écu, som jag tog upp, och han tog min stege.
»Nå, när jag stängt trädgårdsporten efter dem, låtsade jag gå in, men jag gick genast ut igen genom en dörr på
