»Ack, herre, sak samma om hon är prokuratorska eller hertiginna, bara hon ville lossa på pungen; men hon svarade alldeles bestämt, att hon var trött på herr Porthos’ anspråk och otrohet och att hon inte skulle skicka honom en denier.»
»Nå, lämnade ni er gäst det svaret?»
»Nej, det aktade vi oss nog för, då hade han ju fått veta, på vad sätt vi uträttat hans ärende.»
»Således väntar han fortfarande på sina pengar?»
»Ack, min Gud, ja! Senast i går skrev han igen, men den här gången var det hans betjänt, som lämnade brevet på posten.»
»Och ni säger, att prokuratorskan är gammal och ful?»
»Ja, minst femtio år och alls inte någon skönhet, efter vad Pathaud påstår.»
»Då kan ni vara lugn, hon låter nog beveka sig. Dessutom kan väl inte Porthos vara skyldig er särdeles mycket?»
»Inte särdeles mycket? En tjugu pistoler redan, utan att räkna läkararvodet. Åh, han nekar sig ingenting, minsann; det syns, att han är van att leva gott.
»Nåja, om hans hertiginna lämnar honom i sticket, så har han ju vänner. Således, min kära värd, behöver ni inte vara orolig, utan fortfar ni att pyssla om honom på bästa sätt.»
»Och ni lovar, herre, att inte tala om prokuratorskan och inte nämna ett ord om blessyren.»
»Det är överenskommet, ni har mitt ord.»
»Ja, för se annars skulle han bestämt ta livet av mig!»
»Var inte rädd, han är inte så farlig som han ser ut.»
Därmed gick d'Artagnan uppför trappan och lämnade sin värd litet lugnare i fråga om två saker, som han tycktes mycket hålla på: sin fordran och sitt liv.
När d'Artagnan kommit uppför trappan, såg han på den mest i ögonen fallande dörren i korridoren ett kolossalt N:r I skrivet med svart bläck; han knackade ett tag och på ropet »stig in», som hördes inifrån rummet, öppnade han dörren och gick på.
Porthos låg till sängs och spelade för övningens skull ett parti landsknekt med Mousqueton, medan ett spett med rapphöns vändes framför elden och i vartdera hörnet av den stora spisen två kastruller kokade på sina fyrfat och utsände en dubbel doft av kaninfrikassé och fiskpudding, som angenämt berörde luktorganet. Dessutom voro ett skrivbord och marmorskivan på en byrå fulla med tombuteljer.
