»Ack, min Gud, herre», sade Mousqueton med blygsam min, ingenting är lättare. Det gäller bara att vara litet fiffig, det är alltsammans. Jag är uppfödd på landet och far min var en smula tjuvskytt på lediga stunder.»
»Och vad gjorde han annars då?»
»Jo, han utövade ett yrke, som jag alltid funnit ganska inbringande.»
»Vad då för yrke?»
»Jo se, som det var under religionskrigen och han såg katolikerna utrota hugenotterna och hugenotterna utrota katolikerna, allt i religionens namn, så hade han inrättat åt sig ett slags blandad trosbekännelse, som tillät honom att ibland vara katolik och ibland hugenott. Och när han då som vanligt gick med bössan på axeln och promenerade bakom häckarna utefter vägarna och händelsevis fick se en katolik, som kom ensam gående, tog den protestantiska religionen genast överhand i hans hjärta. Han riktade då bössmynningen mot den resande, och när han var en tio steg från honom, började han ett samtal, som nästan alltid slutade med, att den resande avstod från sin börs för att få behålla sitt liv. Det är en klar sak, att då han såg en hugenott, kände han sig uppfylld av ett så brinnande katolskt nit, att han rakt inte kunde begripa, hur han en kvarts timme förut kunnat hysa minsta tvivel om vår heliga religions stora företräde. Ty ser herrn, jag är katolik, jag, varemot far min, trogen sina grundsatser, uppfostrat min äldsta bror till hugenott.»
»Nå, vad slut fick den hedersmannen, er far?» frågade d'Artagnan.
»Ack, herre, det allra olyckligaste man kan tänka sig. En vacker dag fann han sig nämligen fångad i en hålväg mellan en hugenott och en katolik, som han redan haft att göra med båda två och som även båda två kände igen honom. Följden blev, att de slogo sig tillsammans mot honom och hängde honom i ett träd, och sedan satte de sig ned på krogen i första by de kommo till och skröto över sin vackra bragd, så att bror min och jag, som sutto där och drucko ett glas, hörde alltsammans.»
»Nå, vad gjorde ni då?» frågade d'Artagnan.
»Vi läto dem gå på och prata», svarade Mousqueton, »men när de sedan lämnade krogen och gingo åt var sitt håll, smög min bror sig efter katoliken och jag efter hugenotten. Två timmar efteråt var saken klar, vi hade affärdat dem var och en på sitt håll, och vi kunde inte nog beundra vår
