Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Jag känner mig själv, min far, mitt beslut är oåterkalleligt.»

»Således står ni fast vid att disputera över denna tes?»

»Jag känner mig kallad att avhandla den och ingen annan; jag kommer således att fortsätta med den, och i morgon hoppas jag ni blir nöjd med de ändringar, som jag då gjort efter edra anvisningar.»

»Arbeta långsamt och väl», sade kyrkoherden, »vi lämna er nu i en förträfflig stämning.»

»Ja, åkern är besådd», sade jesuiten, »och vi behöva inte frukta, att en del av utsädet fallit på hälleberget, en del utmed vägkanten och att fåglarna under himmelen ätit upp resten — aves cœli comederunt illum.»

»Måtte fan ta dig med ditt latin!» sade d'Artagnan, som icke kunde hålla ut längre.

»Farväl, min son!» sade kyrkoherden. »Vi träffas i morgon.»

»Ja, vi träffas i morgon, unga brushuvud!» sade jesuiten. »Ni lovar att bli ett kyrkans ljus, give Gud, att detta ljus icke blir en förtärande eld!»

D'Artagnan, som under en hel timme bitit sig i naglarna av otålighet, övergick nu till fingerspetsarna.

De två svartrockarna stego upp, bugade sig för Aramis och d'Artagnan och gingo mot dörren. Bazin, som stått och hört på hela detta ordbyte med from hänförelse, skyndade emot dem, tog kyrkoherdens handbok och jesuitens mässbok och gick vördnadsfullt framför dem för att bana väg för dem.

Aramis följde dem utefter hela trappan och gick genast upp igen till d'Artagnan, som ännu satt och funderade.

Sedan de blivit ensamma, iakttogo de båda vännerna först en förlägen tystnad; emellertid måste någon av dem bryta den först, och som d'Artagnan tycktes ha föresatt sig att avstå den äran åt sin vän, sade Aramis slutligen:

»Som du ser, har jag återgått till mina ursprungliga idéer.»

»Ja, du har undfått en kraftig nådeverkan, som den där herrn nyss uttryckte sig.»

»Ack, dessa planer att draga mig från världen har jag redan länge umgåtts med, och du har redan hört mig tala därom, inte sant, min vän?»

»Jo visst, men jag tillstår att jag trodde du skämtade.»

»Med sådana saker! Åh, d'Artagnan!»

»Det vet jag visst! Man skämtar ju med döden.»