»Och man gör orätt, d'Artagnan, ty döden är den port, som leder till fördömelse eller frälsning.»
»Medgives; men om du vill göra mig till viljes, Aramis, så prata vi inte längre teologi, du bör ha fått nog därav för hela den här dagen. Vad mig själv beträffar, så har jag nästan glömt det lilla latin, som jag aldrig kunnat, och vidare måste jag tillstå, att jag inte ätit en bit sedan klockan tio i morse, så att jag är hungrig som en varg.»
»Vi skola genast äta middag, min vän; men du borde erinra dig, att vi i dag ha fredag, och på en sådan dag kan jag varken se eller äta kött. Om du vill hålla tillgodo med min middag, så består den av kokta grönsaker och frukt.»
»Vad menar du egentligen med grönsaker?» frågade d'Artagnan oroligt.
»Jag menar spenat», svarade Aramis, »men för din skull skall jag lägga till ägg, fast det är ett svårt brott mot fastereglerna, ty ägg äro kött, eftersom de alstra kycklingar.»
»Inte blir det någon stadig anrättning, men sak samma, jag nöjer mig med den för att få vara tillsammans med dig.»
»Jag tackar dig för din uppoffring», sade Aramis; »men om den nu också inte gagnar din kropp så mycket, så var övertygad om, att den är så mycket hälsosammare för din själ»
»Det är således avgjort, Aramis, att du inträder i det andliga ståndet? Vad skola våra vänner, vad skall herr de Tréville säga: De komma att betrakta dig som en desertör, det förbereder jag dig på.»
»Jag inträder inte i det andliga ståndet, jag återinträder. Det var från kyrkan jag deserterade, jag övergav kyrkan för världen, ty som du vet, måste jag göra våld på mig för att ikläda mig musketörrocken.»
»Det vet jag visst inte.»
»Har du inte hört, hur jag kom att lämna seminariet?»
»Nej, inte det minsta.»
»Så hör då min historia! Dessutom säger ju skriften: bikten eder för varandra; och jag biktar mig nu för dig d'Artagnan.»
»Och jag, jag ger dig absolution på förhand; du ser att jag är en snäll människa.»
»Skämta inte med heliga ting, min vän.»
»Tala då, jag hör.»
»Jo, jag hade varit på seminariet sedan jag var nio år, om tio dagar skulle jag fylla tjugu, jag skulle bli abbé, och allt hade då varit väl beställt. En afton, då jag enligt min
