»Den där blessyren? Det vet jag visst! Den är ju nästan läkt, och jag är säker på, att det inte är den, som du nu lider mest av.»
»Av vilken skulle det eljest vara?» frågade Aramis rodnande.
»Du har ett hjärtesår, Aramis, som är mycket djupare, som blöder mera och som du fått av en kvinna.»
Aramis’ ögon blixtrade mot hans vilja.
»Åh», sade han, döljande sin rörelse under en låtsad likgiltighet, »tala inte med mig om sådana saker! Jag skulle tänka på sådant, jag skulle lida av kärlekskval! Vanitas vanitatum! Jag skulle således låtit förvrida huvudet på mig, menar du, och av vem? Av någon liten grisett kanske, av någon kammarsnärta, som jag gjort min kur för, medan jag legat i garnison? Fy då!»
»Förlåt, min kära Aramis, men jag trodde att du ställde dina anspråk högre än så.»
»Högre än så? Vad är då jag för att vara så ärelysten? En stackars musketör, mycket fattig och mycket obemärkt, som hatar allt slaveri och som kommit på alldeles orätt plats i världen.»
»Aramis, Aramis!» utropade d'Artagnan och betraktade sin vän med tvivlande min.
»Allt är stoft, och jag själv varder åter till stoft. Livet är fullt av förödmjukelser och sorger», fortfor Aramis i allt dystrare ton; »alla de trådar, som fästa livet vid lyckan, brista den ena efter den andra i människans hand, i synnerhet de gyllene trådarna. Ack, min kära d'Artagnan», tillade Aramis, i det han lade en anstrykning av bitterhet i tonen, »tro mig, dölj väl dina sår, när du lider av några. Tystnaden är de olyckliges sista glädje här i världen; akta dig att låta någon, vem det än må vara, komma dina sorger på spåren, de nyfikna dricka våra tårar, liksom flugorna den sårade hjortens blod.»
»Ack, min kära Aramis», sade d'Artagnan och drog i sin tur en djup suck, »det är ju min egen historia du berättar.»
»Vad säger du?»
»Jo, en kvinna, som jag älskar, som jag tillber, har blivit mig med våld frånrövad. Jag vet inte, var hon finns, vart man fört henne; kanske är hon fängslad, ja, kanske död.»
»Men du har åtminstone den trösten att kunna tänka, att hon inte lämnat dig frivilligt, att om du inte fått några underrättelser från henne, så är det därför att varje förbindelse med dig är henne förvägrad, då däremot…»
