dig inte om, varifrån de komma, utan tänk bara på att en av dem tillhör dig.»
»Jag tar den, som hålles av den rödhåriga stalldrängen.»
»Utmärkt.»
»Vid Gud», utropade Aramis, »gör inte det där mig alldeles frisk! På den hästen kunde jag rida, om jag så hade trettio kulor i kroppen. Vid min själ, sådana ståtliga stigbyglar! Hallå, Bazin! Kom hit, och det ögonblickligen!»
Bazin visade sig i dörren, dyster och trög.
»Blanka min värja, putsa upp min hatt, borsta min kappa och ladda mina pistoler!» befallde Aramis.
»Den sista befallningen är överflödig», sade d'Artagnan, det finns laddade pistoler i dina hölster.»
Bazin suckade.
»Seså, mäster Bazin, lugna er», sade d'Artagnan, »man vinner himmelriket i vad yrke som helst.»
»Herrn var redan en så god teolog», sade Bazin gråtmilt, »han skulle ha blivit biskop och kanske kardinal.»
»Nå, men min stackars Bazin, låt oss övertänka saken litet. Vad tjänar det till att vara en kyrkans man, var god och säg mig det? Inte slipper man därför gå i krig; du ser ju, att kardinalen själv ämnar göra sitt första fälttåg med stormhatt på huvudet och bardisanen i handen. Och herr Nogaret de La Valette, vad säger du om honom? Han är också kardinal, men fråga bara hans betjänt, hur många gånger han repat charpi åt honom.»
»Ack, herre», suckade Bazin, »jag vet nog, att allting i världen är upp- och nedvänt nu för tiden.»
Under tiden hade de unga männen och den stackars betjänten gått ned.
»Håll stigbygeln åt mig, Bazin», sade Aramis.
Och han kastade sig upp i sadeln med sitt vanliga lätta behag; men efter några volter och krumbukter av det ädla djuret, kände ryttaren så olidliga smärtor, att han bleknade och vacklade i sadeln. D'Artagnan, som anade, att det skulle gå på detta sätt, hade icke lämnat honom ur sikte, han skyndade fram till honom, höll honom uppe i sina armar och förde honom tillbaka till hans rum.
»Seså, min kära Aramis», sade han, »sköt nu om dig. Jag far ensam och söker rätt på Athos.»
»Du är en man av stål, du», sade Aramis.
»Nej, jag har tur, det är alltsammans. Men hur skall du tillbringa tiden, tills jag kommer tillbaka. Inga fler utläggningar om fingrar och välsignelser, eller hur?»
