»Ja visst, och ingen erkänner hellre än jag Athos’ mod och skicklighet; men jag tycker mera om att min värja mötes av lansar än av käppar; jag är mycket rädd för att Athos fått stryk av hela skocken drängar, och drängar äro folk, som slå hårt och inte sluta i första taget. Därför skulle jag helst vilja fortsätta resan så snart som möjligt.»
»Jag skall försöka att följa med dig», sade Aramis, »fast jag knappast känner mig tillräckligt återställd att rida. I går försökte jag gisslet, som du ser där på väggen, men smärtan i mitt sår hindrade mig att fortsätta den fromma övningen.»
»Också, min kära vän, har man väl aldrig sett någon försöka bota ett skottsår med karbasrapp; men du var sjuk och det gör huvudet svagt, därför förlåter jag dig.»
»Och när reser du?»
»I morgon i daggryningen; vila dig därför så mycket du kan i natt, och i morgon bittida, om du orkar, ge vi oss av tillsammans.»
»Farväl då tills i morgon, och nu godnatt!» sade Aramis; »ty fast du tycks vara av järn, behöver väl även du vila.»
Morgonen därpå, när d'Artagnan kom in till Aramis, fann han honom stående vid fönstret.
»Vad är det du ser på?» frågade d'Artagnan.
»Jo, för tusan, jag står och beundrar de tre präktiga hästarna, som stalldrängarna hålla; det är ett kungligt nöje att färdas med sådana springare.»
»Nåväl, min kära Aramis, det kungliga nöjet kommer du att få, ty en av de där hästarna tillhör dig.»
»Så du säger! Vilken skulle det vara av dem?»
»Den av de tre, som du själv önskar; jag ger ingen av dem företräde.»
»Och den rika munderingen är den också min?»
»Ja visst.»
»Du skämtar, d'Artagnan.»
»Nej, jag skämtar inte längre, sedan du börjat tala franska igen.»
»Och det skulle vara mitt, allt det där, de förgyllda pistolhölstren, sammetsschabraket och den silverbeslagna sadeln?»
»Ja, ditt, liksom den där hästen som stampar är min, och den där som dansar är Athos’.»
»För tusan! Det är tre utmärkta djur!»
»Det fägnar mig att de falla dig i smaken.»
»Det är således kungen, som givit dig den där presenten?»
»Så mycket är säkert, att inte är det kardinalen, men bry
