och den ilsknaste av dem gick ned för de fem eller sex trappstegen till källardörren och gav den en spark, som kunnat komma en mur att rämna.
»Planchet»», sade d'Artagnan och spände sina pistoler, »jag åtar mig den, som är häruppe, sköt du om den, som är därnere. Jaså, mina herrar, ni önska batalj. Nåväl, ni ska få er vilja fram.»
»Min Gud», hördes Athos’ ihåliga röst, »jag tycker mig höra d'Artagnans röst!»
»Ja», sade d'Artagnan och höjde rösten, »det är verkligen jag, min vän.»
»Nå gott», svarade Athos, »då ska vi tukta de där herrarna, som vilja sparka in dörrar!
De båda engelsmännen hade dragit sina värjor, men de befunno sig mellan tvenne eldar och tvekade därför ännu ett ögonblick; men liksom första gången segrade stoltheten, och en ny spark kom källardörren att braka i alla fogningar.
»Gå undan, d'Artagnan, gå undan», skrek Athos, »jag ämnar skjuta!»
»Mina herrar», sade d'Artagnan, som aldrig förlorade sin kallblodighet, »betänken väl, vad ni göra! Tålamod Athos! Ni kasta er här in i en farlig lek, och ni komma att bli genomborrade som ett såll. Min betjänt och jag komma att traktera er med tre skott, lika många få ni från källaren, sedan ha vi våra värjor, som jag kan försäkra er att min vän och jag hantera så där tämligen. Låt mig sköta om både edra och mina egna affärer. Om en liten stund ska ni få ert vin, det ger jag er mitt ord på.»
»Om det finns något kvar, ja», hördes Athos skämtsamt brumma.
Värden kände kalla kårar efter ryggraden.
»Vad för slag! Om det finns något kvar?» mumlade han.
»Visst tusan finns det kvar», sade d'"Artagnan, »lugna er! Inte ha väl de två kunnat tömma hela källaren heller. Mina herrar, stick in edra värjor.»
»Och ni sätter pistolerna tillbaka i bältet.»
»Gärna.»
Och d'Artagnan gav exemplet, därpå vände han sig till Planchet och gav honom ett tecken att fälla ned sin karbin.
Engelsmännen syntes övertygade och stucko brummande värjorna i skidan. Man berättade för dem historien om Athos’ fångenskap, och som de voro goda adelsmän, gåvo de värdshusvärden orätt.
»Och nu, mina herrar», sade d'Artagnan, »stig upp till er,
