»Nej, det är något helt annat, det gör jag aldrig, aldrig!»
»För fan!» sade Athos, »jag skulle vilja föreslå dig att spela om Planchet, men som något liknande redan förekommit, skulle kanske engelsmannen inte vilja vara med om det en gång till.»
»Alldeles säkert, min kära Athos», sade d'Artagnan, »föredrar jag att inte riskera någonting alls.
»Det är skada», sade Athos lugnt, »engelsmannen är fullstoppad med pistoler. Seså, försök ett kast! Ett kast är snart gjort.»
»Och om jag förlorar?»
»Du kommer att vinna.»
»Men om jag förlorar?»
»Nåja, då lämnar du munderingarna.»
»Låt gå för ett kast då», sade d'Artagnan.
Athos gick för att taga reda på engelsmannen och träffade honom i stallet, där han med begärliga blickar undersökte munderingarna. Tillfället var gynnsamt. Athos framställde sina villkor: de båda munderingarna voro värda tre hundra pistoler tillsammans; hans gick in på affären.
D'Artagnan kastade tärningarna med darrande hand och slog dus äss; hans blekhet skrämde Athos, som nöjde sig med att säga:
»Det var ett magert kast, kamrat. Ni får hästarna med deras fulla mundering, min herre.»
Engelsmannen i sin segervisshet gav sig icke ens tid att skaka om tärningarna i bägaren, utan kastade dem på bordet utan att se på dem, så säker var han på att vinna; d'Artagnan hade vänt sig bort för att dölja sitt dåliga lynne.
»Nej, se bara, se!» sade Athos på sitt lugna sätt; »det var egendomligt, att ett så fult kast skulle komma, när det behövdes så litet för att vinna — ässena par. Det har jag inte varit med om mer än fyra gånger i hela mitt liv.»
Engelsmannen såg dit och blev utom sig av förvåning, d'Artagnan såg också dit och blev utom sig av glädje.
»Ja», fortfor Athos, »bara fyra gånger: en gång hos herr de Créquy, en annan gång hemma hos mig på landet, i mitt slott… medan jag ännu hade ett slott, en tredje gång hos herr de Tréville, där det förvånade oss alla, och slutligen fjärde gången på ett värdshus, där jag slog det själv och förlorade hundra louisdorer och en supé på det.»
»Min herre tar således igen sin häst», sade engelsmannen.
»Ja visst», svarade d'Artagnan.
»Således ges det ingen revansch?»
