»Din åsikt är således?»
»Att du tar de hundra pistolerna, d'Artagnan. Med dem kunna vi kalasa och må gott ända till månadens slut; vi ha haft tillräckligt med mödor och besvärligheter, det skall smaka skönt att få vila litet.»
»Vila mig! Ack nej, Athos! Genast jag kommer till Paris, börjar jag mina efterspaningar efter den stackars kvinnan.»
»Nå, tror du, att din häst då blir dig till samma nytta som de goda louisdorerna? Tag du de hundra pistolerna, min vän, tag dem!»
D'Artagnan väntade bara på ett skäl för att ge med sig, och detta syntes honom utmärkt. Dessutom fruktade han att genom ett längre motstånd synas självisk i Athos’ ögon; alltså samtyckte han och valde de hundra pistolerna, som engelsmannen genast räknade upp åt honom.
Därpå tänkte man endast på att komma i väg. Den med värdshusvärden slutna freden kostade, utom Athos’ gamla häst, sex pistoler; d'Artagnan och Athos togo Planchets och Grimauds hästar, och de båda betjänterna fingo färdas till fots bärande sadlarna på sina huvuden.
Hur illa beridna de båda vännerna voro, vunno de snart försprång på sina betjänter och kommo fram till Crévecoeur. På långt håll redan sågo de Aramis, som melankoliskt lutade sig ut genom sitt fönster och liksom syster Anna i Riddar Blåskägg såg ett dammoln vid horisonten.
»Hallå! Hej, Aramis! Vad tusan gör du där?» skreko de båda vänerna.
»Åh, är det du, d'Artagnan, och du Athos!» sade den unga mannen. »Jag stod just och tänkte på, hur hastigt denna världens goda förgår, och på min engelska häst, som gick sin väg och nyss försvann i ett moln av damm, en levande avbild av alltings förgänglighet här på jorden. Hela livet kan sammanfattas i de tre orden: erat, est, fuit.»
»Grundmeningen därmed är?» frågade d'Artagnan, som började ana rätta förhållandet.
»Att jag gjort en dum affär. Sextio louisdorer för en häst, som att döma av det sätt, varpå han satte i väg, bör kunna springa sina två och en halv mil i timmen.»
D'Artagnan och Athos brusto ut i skratt.
»Min kära d'Artagnan», sade Aramis, »bliv inte alltför ledsen på mig, nöden har ingen lag; dessutom är jag själv den värst straffade, ty den satans hästskojaren har bestulit mig på minst femtio louisdorer, som han betalt för litet.
