stannat här», sade Porthos, i det han med kraft lade handen på hjärtat.
»Jag skall gottgöra den, seså, min kära Porthos!»
»Och för resten, vad var det jag begärde av er?» återtog Porthos med en axelryckning full av godmodighet; »ett lån, ingenting annat. För tusan, jag är väl inte någon obillig människa heller. Jag vet ju, att ni inte är rik, fru Coquenard, och att er man är tvungen att utsuga de stackars rättssökandena för att skaffa sig några lumpna écus. Åh, om ni vore grevinna, markisinna eller hertiginna, det vore en annan sak och då vore ni oförlåtlig.»
Prokuratorskan blev stött.
»Jag ska' säga er en sak, herr Porthos», sade hon, »nämligen att min kassakista, fast den endast tillhör en prokuratorska, kanske är bättre försedd än alla edra ruinerade tillgjorda förnämiteters.»
»Således en dubbel förolämpning, som ni tillfogat mig», sade Porthos, lösgörande sin arm från prokuratorskans; »ty om ni är rik, fru Coquenard, så finns det inte någon ursäkt för er vägran.»
»Då jag säger rik», genmälde prokuratorskan, som märkte, att hon låtit föra sig för långt, »får ni inte ta det alldeles efter orden. Jag är inte precis rik, men jag är välbärgad.»
»Seså, min fru», sade Porthos, »låt oss inte mera tala om allt det där, om jag får be. Ni har misstänkt mig, all sympati oss emellan är slut.»
»Ni otacksamma !»
»Åh, jag råder er just att beklaga er!» sade Porthos.
»Sök ni upp er vackra hertiginna, jag håller er inte kvar!»
»Åh, hon är ännu inte så förkrossad som jag trodde!» tänkte Porthos.
»Svara mig, herr Porthos, ännu en gång, för sista gången: älskar ni mig ännu?»
»Ack, fru Coquenard», sade Porthos i den mest melankoliska ton han kunde antaga, »nu, då vi skola i fält, i ett krig, som mina aningar säga mig kommer att kosta mig livet.»
»O, tala inte så!» utropade prokuratorskan snyftande.
»Jo, en röst inom mig säger mig det», sade Porthos och gjorde sin ton alltmera melankolisk.
»Säg hellre, att ni fattat en ny kärlek.»
»Ack nej, jag talar uppriktigt. Intet nytt föremål upptar mina tankar, jag känner till och med i djupet av mitt hjärta något, som talar för er. Men om fjorton dagar, som ni vet eller som ni kanske inte vet, öppnas det olycksaliga fälttåget,
