»Ni ser väl att jag inte har någon värja», sade engelsmannen; »vill ni spela tapper mot en obeväpnad?»
»Jag hoppas ni har någon hemma hos er», genmälde d'Artagnan. »I alla händelser har jag två, och om ni så vill, skall jag spela med er om en.»
»Behövs inte», sade engelsmannen, »jag är tillräckligt försedd med sådana förnödenheter.»
»Nåväl, min värda herre», svarade d'Artagnan, »sök då ut den längsta. och kom och visa mig den i afton.»
»Var då, om jag får fråga?»
»Bakom Luxembourg; det är ett präktigt kvarter för sådana små promenader som den jag föreslår er.»
»Det är bra, jag skall infinna mig.»
»Vilken tid?
»Klockan sex.»
»Apropå, ni har väl en eller två vänner?»
»Jag har till och med tre, som skulle anse sig mycket hedrade av att få spela samma parti som jag.»
»Tre? Förträffligt! Vad det passar bra», sade d'Artagnan, »det är alldeles som jag !»
»Och nu, vem är ni?» frågade engelsmannen.
»Jag är herr d'Artagnan, gaskognisk adelsman, och tjänar vid gardet, kapten Desessarts’ kompani. Och ni?»
»Jag är lord Winter, baron av Sheffield.»
»Nåväl, jag är er tjänare, herr baron», sade d'Artagnan, »ehuru ni har mycket svåra namn att komma ihåg.»
Och sporrande sin häst satte han den i galopp och tog åter vägen till Paris.
Som vanligt vid liknande tillfällen begav d'Artagnan sig direkt till Athos.
Han fann honom liggande på en stor kanapé, där han, som han själv sagt, väntande på att hans utrustning skulle komma och söka upp honom.
D'Artagnan talade om för Athos allt, som tilldragit sig, undantagandes brevet till greve de Wardes. Athos blev förtjust, då han fick veta, att han skulle slåss med en engelsman. Vi ha redan talat om, att det var hans älsklingsdröm.
Man skickade genast betjänterna efter Porthos och Aramis, och man satte dem in i saken.
Porthos drog värjan ur slidan och började fäkta mot väggen, i det han alltemellanåt drog sig tillbaka och gjorde knäböjningar som en dansör. Aramis, som fortfarande arbetade på sitt poem, stängde in sig i Athos’ kabinett och bad, att man inte skulle störa honom, förrän det var tid att draga blankt.
