»Hur vet du det?»
»Ni har sårat henne mycket djupt.»
»Jag! Hur kan jag ha sårat henne, jag, som ända sedan jag lärde känna henne, legat som en slav vid hennes fötter? Tala, jag ber dig!»
»Jag kommer aldrig att yppa det för någon annan man… än den som kan läsa i djupet av mitt hjärta.»
D'Artagnan betraktade noga Ketty ännu en gång. Den unga flickan hade en friskhet och ett behag, som många hertiginnor skulle velat köpa för sin hertigliga krona.
»Ketty», sade han, »jag skall läsa i djupet av ditt hjärta, när du vill, inte skall det behöva utgöra något hinder, kära barn!»
Och han gav henne en kyss, under vilken den stackars flickan blev röd som ett körsbär.
»Ack nej», utropade Ketty, »ni älskar mig inte! Det är min matmor ni älskar, det sa' ni mig ju nyss.»
»Nå, och skulle det hindra dig att säga mig ditt andra skäl?»
»Mitt andra skäl, herr chevalier», svarade Ketty, djärv först av kyssen och sedan av uttrycket i den unga mannens ögon, »är att i fråga om kärlek är man sig själv närmast.»
Nu först påminde d’Artagnan sig Kettys smäktande ögonkast, hur hon mött honom i ytterrummet, trappan, korridoren, hennes lätta vidröringar, varje gång hon gick förbi honom, och hennes kvävda suckar; men endast tänkande på att behaga den förnäma damen, hade han förbisett kammarjungfrun; den, som jagar örnen, bryr sig inte om sparven.
Men denna gång såg gaskognaren med en enda blick all den fördel han kunde draga av denna kärlek, som Ketty på ett så naivt eller ett så oblygt sätt hade tillstått: uppsnappandet av brev till greve de Wardes, hemliga underrättelser på platsen, tillträde när som helst till Kettys rum, som låg bredvid hennes matmors. Som man ser, uppoffrade redan den trolöse i tankarna den stackars flickan för att godvilligt eller med våld vinna mylady.
»Nåväl», sade han till den unga flickan, »vill du, min kära Ketty, att jag ger dig ett bevis på den kärlek du tvivlar på?»
»Vad då för kärlek?» frågade den unga flickan.
»Den kärlek jag är alldeles färdig att hysa för dig.»
»Och vad skulle det vara för bevis?»
»Vill du, att jag i afton tillsammans med dig tillbringar den tid jag eljest vanligen ägnar åt din matmor?»
