Hoppa till innehållet

Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/357

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

»Ack ja», utropade Ketty och slog ihop händerna, »så gärna, så gärna!»

»Nå, kära barn», sade d’Artagnan och slog sig ned i en länstol, »kom då hit, så att jag får tala om för dig, att du är den sötaste kammarjungfru jag nånsin sett.» Och han sade henne detta så mycket och så övertygande, att den stackars flickan, som icke begärde bättre, trodde honom obetingat. Men emellertid försvarade den vackra Ketty sig till d'Artagnans stora förvåning ganska tappert, för varje gång han försökte att röva en ny kyss av henne.

Tiden går fort, när den användes till anfall och försvar. Kiockan slog tolv, och nästan samtidigt hördes en ringning inne i myladys sängkammare.

»Store Gud», utropade Ketty, »min matmor ringer på mig! Gå, gå genast!»

D'Artagnan steg upp och tog sin hatt, som om han ämnade lyda; därpå öppnade han hastigt dörren till ett stort skåp, i stället för dörren till förstugan, och gömde sig i skåpet mitt bland myladys klänningar och morgondräkter.

»Vad gör ni?» utropade Ketty.

D'Artagnan, som på förhand tagit ur nyckeln, stängde in sig i klädskåpet utan att svara.

»Nå», ropade mylady med skarp röst, »sover du då, eftersom du inte kommer, då jag ringer?»

Och d’Artagnan hörde dörren mellan de båda rummen häftigt öppnas.

»Här är jag, mylady, här är jag!» utropade Ketty, i det hon skyndade emot sin matmor.

Båda två gingo in i sängkammaren, och som dörren mellan de båda rummen lämnades öppen, kunde d'Artagnan höra mylady ännu en stund banna sin kammarjungfru; slutligen lugnade hon sig, och samtalet föll på honom, medan Ketty hjälpte mylady vid avklädandet.

»Kors», sade mylady, »jag har inte sett till vår gaskognare i afton.»

»Huru, mylady», svarade Ketty, »har han inte varit här? Skulle han visa sig flyktig, innan han ännu blivit lyckliggjord?»

»Ånej, han måste ha blivit hindrad av herr de Tréville eller herr Desessarts. Jag förstår mig på sådant där, Ketty; den här har jag nog fast!»

»Vad ämnar mylady göra med honom?»

»Vad jag ämnar göra med honom? Var lugn, Ketty, det finns mellan denna man och mig något, som han är okunnig