ligen, om jag vore Chalais’ stallmästare, få tillbringa ett obehagligt ögonblick med mig!»
»Och du, du skulle få tillbringa en mycket ledsam kvart med Röda hertigen», genmälde Aramis.
»Å, Röda hertigen! Bravo, bravo, Röda hertigen!» svarade Porthos klappande händerna och nickande bifall.
»Röda hertigen — briljant! Jag skall sprida ordet, min vän, det kan du vara lugn för. Han är något till kvick, den Aramis! Vilken olycka att du inte fått följa din kallelse, min vän! Vilken förträfflig abbé du skulle ha blivit!»
»Å, det är bara ett tillfälligt uppskov», genmälde Aramis, »en dag kommer jag att bli det. Du vet mycket väl, min kära Porthos, att jag fortsätter att studera teologi enkom för det.»
»Han kommer att göra som han säger», sade Porthos, »han kommer att göra det förr eller senare!»
»Snart nog», sade Aramis.
»Han väntar bara på en sak för att besluta sig orubbligt och återtaga prästrocken, som hänger under uniformen», utlät sig en musketör.
»Och vad väntar han då på?» frågade en annan.
»Han väntar på att drottningen skall skänka Frankrike en tronarvinge.»
»Låt oss inte skämta om den saken, mina herrar», sade Porthos. »Lyckligtvis är drottningen i den åldern, att hon ännu kan göra det.»
»Man säger, att hertigen av Buckingham är i Frankrike» inföll Aramis med ett skälmaktigt leende, som gav åt denna skenbart så enkla fras en tämligen tvetydig mening.
»Aramis, min vän, den här gången har du orätt», avbröt Porthos. »Och din mani att vilja vara kvick för dig alltid för långt. Om herr de Tréville hörde dig, kunde du råka illa ut för sådant tal.»
»Jag tror du tänker läxa upp mig, Porthos!» utbrast Aramis, och det liksom blixtrade till i hans milda ögon.
»Min kära vän, var musketör eller abbé — det ena eller det andra, men inte bådadera», fortfor Porthos. »Kom ihåg vad Athos sade dig häromdagen: du har för många järn i elden! Seså, låtom oss inte fatta humör, jag ber. Det tjänar ingenting till, du vet vad som är överenskommet mellan dig, Athos och mig. Du besöker fru d'Aiguillon och gör henne din kur, du besöker fru de Bois-Tracy, en kusin till fru de Chevreuse, och man påstår, att du står högt i gunst hos denna dam. För all del, erkänn
