Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

D'Artagnan bröt brevet och läste:

»Herr d'Artagnan vid konungens garde, kapten Desessarts‘ kompani, är väntad i kardinalens palats i afton klockan åtta. La Houdiniere.
Gardeskapten.»

»För fan»», utropade Athos, »det där är ett möte vida mer oroväckande än det andra!»

»Jag går till det andra, när jag kommer tillbaka från det första», sade d'Artagnan; »det ena är klockan sju, det andra klockan åtta, jag hinner gott med båda.»

»Hm! Jag för min del skulle inte gå», sade Aramis; »en artig kavaljer kan inte försumma ett möte beviljat av en dam, men en klok och försiktig adelsman är ursäktad, om han inte går till hans eminens, i synnerhet då han har skäl antaga, att han inte blivit ditkallad för att få höra artigheter.»

»Jag delar Aramis‘ åsikt», sade Porthos.

»Mina herrar», svarade d’Artagnan, »jag har redan förut en gång genom herr de Cavois fått en likadan inbjudning till hans eminens, jag efterkom den inte, och dagen därpå hände mig en stor olycka, Constance blev bortförd. Den här gången går jag, det må nu hända mig vad som helst!»

»Är det ditt fasta beslut», sade Athos, »så gå!»

»Men Bastiljen?» sade Aramis.

»Bah, ni befria mig nog!» genmälde d'Artagnan.

»Naturligtvis», svarade Aramis och Porthos med beundransvärd tvärsäkerhet och som gällde det den enklaste sak i världen, »komma vi att befria dig; men emellertid, eftersom vi måste bryta upp i övermorgon, så gjorde du klokast i att inte utsätta dig för Bastiljen.»

»Låt oss göra vad som är bättre», sade Athos, »låt oss inte lämna honom på hela aftonen, utan låt oss vänta på honom var och en vid sin port av palatset och med tre andra musketörer bakom oss; om vi då se någon stängd vagn med misstänkt utseende köra ut därifrån, så kasta vi oss över den. Det var längsedan vi hade något obytt med herr kärdinalens garde, och herr de Tréville tror väl, att vi äro döda.»

»Alldeles säkert, Athos, är du född till general», sade Aramis. »Vad säga ni andra om planen, mina herrar?»

»Utmärkt!» utropade de unga männen i korus.

»Nåväl», sade Porthos, »jag skyndar till kasernen och säger till kamraterna, att de hålla sig färdiga till klockan åtta