»Ni reste genom Meung, där det hände er någonting, jag kommer inte längre riktigt ihåg vad, men i alla fall var det något.»
»Ja, monseigneur», svarade d’Artagnan, »och vad som hände mig var…»
»Behövs inte, behövs inte», avbröt kardinalen med ett småleende, som bevisade, att han kände till historien lika bra som den, som ville berätta honom den. »Ni var rekommenderad till herr de Tréville, var det inte så?»
»Jo, monseigneur, men just vid den där olyckliga händelsen i Meung…»
»Kom brevet bort», återtog hans eminens, »ja, jag vet det; men herr de Tréville är en skicklig fysionomist, som vid första anblicken ser vad en människa går för, och han skaffade er anställning i sin svåger kapten Desessarts‘ kompani och gav er hopp om att en dag få komma in vid musketörerna.»
»Monseigneur är utmärkt väl underrättad», sade d’Artagnan.
»Sedan dess har det hänt er en mängd saker; ni har tagit er en promenad bakom Karmeliterklostret en dag, då det varit bättre, om ni befunnit er på annat ställe; vidare har ni tillsammans med edra vänner gjort en resa till badet i Forges, de stannade kvar på vägen, men ni fortsatte, ni. Nå, det var helt naturligt, ni hade affärer i England.»
»Monseigneurs», sade d’Artagnan alldeles häpen, »jag skulle…»
»På jakt i Windsor eller på annat håll, det angår ingen. Jag vet det där, jag, därför att det hör till min ställning att veta allting. Vid er återkomst blev ni mottagen av en hög person, och jag ser med nöje, att ni har i behåll det minne den personen gav er.»
D'Artagnan förde handen till diamanten, som han fått av drottningen, och vände hastigt stenen inåt, men det var för sent.
»Dagen därpå fick ni besök av Cavois», återtog kardinalen, »som kom för att be er infinna er här i palatset; det besöket har ni aldrig avlagt och det har ni gjort orätt i.»
»Monseigneur, jag fruktade att ha ådragit mig ers eminens" ogunst.»
»Och varför det, herr d’Artagnan? För det att ni lytt edra förmäns order med större klokhet och mod, än någon annan skulle ha gjort? Ådraga er min ogunst, när ni i stället förtjänade beröm? Det är dem, som inte lyda, jag straf-
