d’Artagnan gav honom tillstånd att dricka ur det, ty den stackars syndaren hade ännu icke återfått mycket krafter.
Då gästerna ätit soppan och just som de skulle föra det första glaset vin till läpparna, hördes plötsligt kanonskott från fort Louis och fort Neuf; de båda gardisterna, som trodde, att det var fråga om något oväntat anfall antingen av de belägrade eller av engelsmännen, rusade upp och fingo fatt i sina värjor; d’Artagnan, icke mindre snabb än de, gjorde likaledes, och alla tre skyndade bort springande för att bege sig till sina poster.
Men de hade knappast kommit utom värdshuset, förrän de fingo veta orsaken till allt detta buller; ropen »leve konungen!» »leve kardinalen!» skallade från alla håll, trumvirvlar hördes överallt.
Det var verkligen konungen, som i sin otålighet ridit förbi två rastställen och som nu anlände med hela sin svit och en förstärkning på tiotusen man trupper; hans musketörer redo framför och efter honom. D’Artagnan, vars kompani bildade häck, hälsade med en uttrycksfull min sina vänner, som följde honom med blicken, samt på herr de Tréville, som genast kände igen honom.
Sedan mottagningsceremonien var slut, voro de fyra vännerna snart i varandras armar.
»För tusan!» utropade d’Artagnan, »ni kunde aldrig ha kommit lägligare, rätterna kunna ännu inte ha hunnit kallna, inte sant, mina herrar?» tillade han vändande sig till sina två gardeskamrater, som han presenterade för sina vänner.
»Aha, det ser ut som om här festades!» sade Porthos.
»Jag hoppas», sade Aramis, »att det inte är några fruntimmer med vid din middag?»
»Finns det något drickbart vin i det här nästet?» frågade Athos.
»Men för tusan, jag har ju ert eget vin, min kära vän, svarade d’Artagnan.
»Vårt vin?» sade Athos förvånad.
»Ja visst, det som ni skickat mig.»
»Ha vi skickat dig vin?»
»Ja, det vet du väl, av det där lätta vinet från Anjou.»
»Jag förstår mycket väl vad för slags vin du menar.»
»Det, som du tycker mest om…»
»Ja visst, när jag inte har champagne eller chambertin.»
»Nåja, i brist på champagne och chambertin få ni nöja er med det här»
