»Jag skulle önska en order, som på förhand godkänner allt vad jag anser mig böra göra för Frankrikes väl.»
»Men först måste man finna den där kvinnan jag talade om, och som hade skäl att hämnas på hertigen.»
»Hon är redan funnen», sade mylady.
»Och sedan måste man få rätt på den eländiga fanatikern, som skulle tjäna till verktyg för Guds rättvisa.»
»Honom skall man nog finna.»
»Nåväl», sade kardinalen, »då först är tiden inne att begära den där ordern ni nyss talade om.»
»Ers eminens har rätt», sade mylady, »och det är jag, som haft orätt uti att i det uppdrag, varmed ni hedrar mig, se något annat än vad det verkligen innebär, det vill säga att å ers eminens‘ vägnar meddela hans nåd hertigen, att ni känner till alla de olika förklädnader, med vilkas tillhjälp han kunnat närma sig drottningen på maskeradbalen hos konnetabelns gemål; att ni har bevis på det samtal drottningen i Louvren beviljade en viss italiensk astrolog, som icke var någon annan än hertigen av Buckingham; att ni har beställt en liten mycket kvick roman om äventyret i Amiens med plan över trädgården, där detta äventyr ägde rum, och porträtt av de därvid uppträdande aktörerna; att Montaigu är på Bastiljen och att tortyren kan förmå honom att säga saker, som han kommer ihåg, och till och med sådana, som han möjligen glömt; samt slutligen, att ni har i er ägo ett visst brev från hertiginnan de Chevreuse, vilket man funnit i hans nåd hertigens kvarter och som svårt komprometterar icke allenast den, som skrivit det, utan även den, i vars namn det blivit skrivet. Och sedan, om han trots allt detta framhärdar i sina planer, och som mitt uppdrag inskränker sig till vad jag nu sagt, återstår mig endast att bedja Gud göra ett underverk för att rädda Frankrike. Det är ju så, ers eminens, jag har ju inte något annat att göra?»
»Just så var det», svarade kardinalen torrt.
»Och nu», fortfor mylady, utan att synas lägga märke till förändringen i kardinalens ton mot henne, »då jag fått ers eminens‘ instruktioner i fråga om edra fiender, hoppas jag monseigneur tillåter mig säga några ord om mina egna?»
»Ni har således fiender?» frågade Richelieu.
»Ja, monseigneur, fiender mot vilka ni är skyldig mig ert stöd, ty jag har fått dem genom att tjäna ers eminens.»
»Och vilka äro de?» frågade kardinalen.
»Först och främst den lilla intriganta fru Bonacieux.»
