45.
EN ÄKTENSKAPLIG SCEN
Som Athos hade förutsett, dröjde det icke länge förrän kardinalen kom ned; han öppnade dörren till rummet, där musketörerna gått in, och fann Porthos och Aramis i ivrigt tärningspel med varandra. Med en snabb blick undersökande varje vrå av rummet märkte han, att en av hans män fattades.
»Vart har herr Athos tagit vägen?» frågade han.
»Monseignetur», svarade Porthos, »han har ridit ut för att rekognoscera, sedan han på grund av några yttranden av värden måst antaga, att vägen inte var så alldeles säker.»
»Och ni, vad har ni gjort, herr Porthos?»
»Jag har vunnit fem pistoler av Aramis.»
»Så att nu kunna ni rida tillbaka med mig?»
»Vi avvakta ers eminens‘ befallningar.»
»Till häst då, mina herrar, det börjar bli sent!»
Stallmästaren stod utanför porten och höll kardinalens häst. Litet längre bort syntes i dunklet en grupp av två män och tre hästar; det var de två karlar, som skulle föra mylady till fästet La Pointe och se till, att hon komme ordentligt ombord.
Stallmästaren bekräftade för kardinalen, vad de båda musketörerna redan sagt honom angående Athos.
Vi låta kardinalen följa vägen tillbaka till lägret, under skydd av stallmästaren och de två musketörerna, och återvända till Athos.
Omkring hundra steg hade han ridit med samma fart, men en gång väl ur sikte, hade han kastat sin häst åt höger, tagit en omväg och kommit tillbaka på tjugu stegs avstånd från värdshuset, i småskogen, för att speja på den lilla truppens avfärd; då han känt igen sina kamraters galonerade hattar och guldfransarna på kardinalens kappa, väntade han tills ryttarna vikit om vägkröken, och då han förlorat dem ur sikte, återvände han i galopp till värdshuset, som utan svårighet öppnades för honom.
Värden kände genast igen honom.
»Min officer», sade Athos, »glömde att ge damen uppe i
