»Det är rätt», sade Athos, »men det är en sak som rör Aramis.»
»Nå», svarade denne rodnande, »vad vilja ni, att jag skall göra då?»
»Kors», sade Athos, »det är mycket enkelt: sätta upp ett nytt brev till den där skickliga personen i Tours.»
Aramis fattade åter pennan, funderade på nytt och skrev följande rader, som han genast underkastade sina vänners bedömande:
»Min kära kusin…»
»Aha», sade Athos, »den där skickliga personen är en släkting till dig?»
»Min köttsliga kusin», sade Aramis.
»Låt gå då för kusin!»
Aramis fortsatte:
»Min kära kusin! Hans eminens kardinalen, som Gud nådeligen beskydde och bevare till Frankrikes lycka och till fördärv för rikets fiender, är nu färdig att göra slut på de kätterska rebellerna i La Rochelle; det är antagligt, att den engelska hjälpflottan icke ens kommer i sikte av platsen; jag vågar till och med yttra min övertygelse om att hertigen av Buckingham på grund av någon viktig tilldragelse skall hindras att begiva sig dit över. Hans eminens är den mest lysande politiker, som hittills funnits, och skall säkert icke heller överglänsas av kommande tider. Han skulle släcka solen, om solen besvärade honom. Meddela dessa lyckosamma nyheter åt er syster, min kära kusin. Jag har drömt, att denna fördömda engelsman var död. Jag kan icke påminna mig, om det var genom stål eller gift, endast så mycket är jag säker på, att jag i drömmen såg honom vara död, och du vet, att jag alltid brukar vara sanndrömmare. Var alltså förvissad om att snart få se mig återvända.»
»Förträffligt!» utropade Athos. »Du är konungen bland skalder, min kära Aramis. Du talar som Uppenbarelseboken och är sann som evangelium. Nu återstår det bara att skriva adressen på brevet.»
»Det är mycket lätt», sade Aramis.
Han vek ihop brevet på ett kokett sätt och skrev därpå:
»Mademoiselle Michon, linnesömmerska i Tours.»
De tre vännerna sågo skrattande på varandra; de voro lurade.
»Nu förstå ni, mina herrar», sade Aramis, »att ingen annan än Bazin kan föra fram det här brevet till Tours; min
