kusin känner ingen annan än Bazin och har inte förtroende för någon annan än honom; vilken annan som helst skulle fördärva saken. Dessutom är Bazin ärelysten och kunnig, Bazin har läst historien, mina herrar, han vet, att Sixtus V blev påve efter att först ha varit svinvaktare, och som han tänker övergå i kyrkans tjänst på samma gång som jag, misströstar han inte om att i sin tur bli påve, eller åtminstone kardinal. Ni förstå, att en man med sådana vyer inte åter fånga sig eller, om han råkar fast, hellre lider martyrdöden än förråder ett ord.»
»Gott, gott», sade d'Artagnan, »jag överlämnar av allt hjärta Bazin åt dig, men låt också mig få använda Planchet. Mylady lät en dag kasta ut honom med en hel skur av käpprapp, och Planchet har gott minne, så att jag ansvarar er för, att om han ser någon möjlighet att få hämnas, så låter han förr hugga ned sig, än han avstår därifrån. Om affärerna i Tours äro dina affärer. Aramis, så äro affärerna i London mina. Jag ber er därför välja Planchet, som dessutom redan varit i London tillsammans med mig och mycket korrekt kan säga: ’London Sir, if you please’ och ’my master lord d'Artagnan’, och med detta engelska ordförråd kunna ni vara lugna för att han tar sig både dit och tillbaka.»
»I så fall», sade Athos, »skall Planchet ha sjuhundra livres när han far, och sjuhundra när han kommer tillbaka, och Bazin trehundra livres vid avresan och trehundra vid återkomsten. Detta minskar summan till femtusen livres, och vi ta tusen livres var för att använda dem efter behag men lämna en reservfond av tusen livres åt abbén, som förvarar dem för utomordentliga fall eller gemensamma behov. Gå ni in på det?»
»Min kära Athos», sade Aramis, »du talar som Nestor, vilken, som var man vet, var den visaste bland greker.»
»Nåväl, då är det avgjort», återtog Athos, »Planchet och Bazin resa; noga taget ser jag inte ogärna, att jag får ber hålla kvar Grimaud, han är van vid mitt sätt, och det fäster jag stort avseende vid; redan gårdagen bör ha rubbat honom litet i hans vanor, den här resan skulle förstöra honom.»
Man skickade efter Planchet och gav honom förhållningsorder;. Han hade redan blivit förberedd av d'Artagnan, som först förespeglat honom äran, därpå pengarna och slutligen faran.
»Jag stoppar brevet i ärmuppslaget på min rock», sade Planchet, »och vill man ta det av mig, så sväljer jag det.»
