Hoppa till innehållet

Sida:De tre musketörerna 1911.djvu/493

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


49.
OLYCKSÖDE

Emellertid hade mylady, ursinnig av vrede och rytande på däcket av fartyget som en lejoninna, som man för bort, varit frestad att kasta sig i havet för att komma i land igen, ty hon kunde icke bära den tanken, att hon blivit skymfad av d'Artagnan, hotad av Athos, och att hon måste lämna Frankrike utan att få hämnas på dem. Snart blev denna tanke henne så outhärdlig, att hon även med risk för de förfärliga saker, som kunde hända henne själv, bönföll kaptenen om att sätta henne i land; men denne, angelägen om att komma ur sin falska ställning, placerad mellan de franska och engelska kusterna, liksom flädermusen mellan mössen och fåglarna, hade mycket brått att komma tillbaka till England och nekade envist att efterkomma vad han ansåg för en vanlig kvinnonyck, varvid han likväl lovade sin passagerare, som för övrigt blivit honom särskilt rekommenderad av kardinalen, att om havet och fransmännen tilläte det, skulle han sätta henne i land i någon av de bretagniska hamnarna, antingen i Lorient eller i Brest. Men emellertid var vinden motig och havet upprört, man loverade och kryssade. Nio dagar efter det man lämnat Charente, såg mylady, blek av sina hämndtankar och sin vrede, ännu endast de blånande kusterna av Finistére höja sig vid horisonten. Hon beräknade, att för att kunna genomfara detta hörn av Frankrike och återvända till kardinalen behövde hon minst tre dagar; med tillägg av en dag för landstigningen blev det fyra; dessa fyra dagar hopräknade med de nio gjorde tretton förspillda dagar, tretton dagar, under vilka så många viktiga saker kunde inträffa i London. Hon betänkte, att kardinalen utan allt tvivel blivit ursinnig över hennes återkomst, och att han i följd därav skulle vara mera böjd för att lyssna till de klagomål man anförde mot henne, än till dem hon kunde anföra mot andra. Hon lät alltså fartyget passera Lorient och Brest utan att vidare söka övertala kaptenen, som å sin sida noga aktade sig att påminna henne. Mylady fortsatte således sin väg, och samma dag Planchet gick ombord i Portsmouth för att åter-