»Jag har biljetten», sade han till Athos och sina vänner. »Det är bra», sade Athos, »låt oss gå hem till oss och läsa den.»
Biljetten brände i handen på d'Artagnan; han ville skynda på sina steg, men Athos tog hans arm och lade den i sin och tvang den unga mannen att rätta sin gång efter sin väns.
Äntligen kom man in i tältet, man tände på en lampa, och medan Planchet höll vakt vid tältluckan, för att icke de fyra vännerna skulle bli överraskade, bröt Artagnan förseglingen och öppnade det så efterlängtade brevet. Det innehöll en halv rad med äkta engelsk stil och verkligt spartansk ordknapphet:
»Thank you, be easy.»
Vilket betyder: »Tack, var lugn.»
Athos tog brevet av d'Atagnan, höll det till lampan, tände eld på det och släppte det inte, förrän det var förvandlat till aska. Sedan ropade han på Planchet och sade:
»Nu, min gosse, kan du göra anspråk på dina sjuhundra livres; men du riskerade just inte mycket med ett brev sådant som det här.»
»Det hindrade inte, att jag ändå hittade på en mängd sätt för att gömma det», sade Planchet.
»Nå», sade d'Artagnan, »berätta det för oss!»
»Tusan, det blir bra långt, herre!»
»Du har rätt, Planchet», sade Athos, »dessutom är taptot blåst, och man skulle lägga märke till om vi brände ljus längre än de andra.»
»Må ske», sade d'Artagnan, »låt oss lägga oss! Sov gott, Planchet!»
»Sannerligen, herre, blir det inte första gången på sexton dygn!»
»För mig med!» sade d'Artagnan.
»För mig med!» sade Porthos.
»För mig med!» sade Aramis.
»Nåväl, vill ni, att jag skall tillstå sanningen? För mig med!» sade Athos.
